Way Out West fortsätter att övertyga på alla sätt och vis. Och det är sannerligen inte alla förunnat att ha en sådan högkvalitativ festival nästan utanför dörren! Majorna.nu var förstås med på Göteborgs främsta arrangemang!

Way Out West sålde ut för fjärde året i rad och stärkte definitivt sin ställning som Sveriges bästa festival. Programmet var i vanlig ordning fullspäckat med bra artister och området var lika välplanerat och trivsamt som det brukar. Med tanke på hur smidigt allting flyter är det svårt att tro att festivalen gästas av 25 000 besökare per dag. Matutbudet var det bästa någonsin, däremot kändes köerna till toaletterna och ölserveringarna lite längre i år. Fast undvek man stora ölområdet mellan huvudscenerna så var de ofta hanterbara.
En stor fördel med Way Out West är att man lyckas se betydligt fler band än på andra festivaler. Dels finns det ingen tältplats som rycker i en, dessutom är området smidigt och bra planerat. Inte ens på de mest välbesökta konserterna är det några bekymmer att få plats, sedan har man ju alltid storbildsskärma som är riktigt proffsigt skötta.

Klubbarna ett stort fiasko
Smolken i bägaren och sämst på hela festivalen var som vanligt klubb-arrangemangen. Och nu känns det som att det är dags att göra något åt det hela. Att köerna är hopplöst långa är jobbigt nog, men ännu värre är att vissa ställen inte verkar kunna hantera det hela. I år stod Världskulturmuseet för bottennappet. Flera hundra personer trängdes i en stillastående kö och den enda informationen vakterna lämnar är "vi vet ingenting". Hur svårt kan det vara att informera att det är fullsatt? Trycket i ösregnet blev till sist ohållbart och ett antal poliser fick tillkallas. Uselt skött. Och hur tänkte man när man la populära och hypade bandet jj på en klubbspelning? På köpet gjorde jj en katastrofal spelning i en lokal som lämnar mycket mer att önska. Kanske är det dags att skippa klubb-spelningarna och utöka med en mindre scen på området?

Väl mött nästa år!
Väderleken kan man sannerligen inte klaga på. Även om det regnade helt galet på torsdagkvällen så var det med undantag för några droppar på lördagen uppehåll och precis lagom varmt. Faktum är att det verkar ha regnat i hela södra Sverige med undantag för Göteborg, vilket ju låter som något av ett mirakel. Nedan kommer lite kortare recensioner på de konserter jag hann se. I en spalt längre ner finner man även Henrik Emilsson reflektioner. Samtliga fotografier är tagna av Christer Hedberg.
Urbana festivaler is the shit! Väl mött nästa år!

TORSDAG

Harlem | Betyg 5
På Sticky Fingers bjöd det tämligen okända Texasbandet Harlem på härligt svajjig garagerock. En oväntat bra spelning som verkade gå hem hos de flesta åhörarna. Det här bandet lär vi höra mer av framöver.

jj | Betyg 2
Festivalens största besvikelse. I en dålig lokal med dåligt ljud fick vi se ett av Göteborgs bästa band göra en riktigt pinsamt dålig singback-spelning. Att man dessutom fick köa i mer än 1.5 timme i ösregn innan man kom in gjorde ju inte saken bättre. Hade det inte varit för att duons låtar i grund och botten är så bra hade betyget blivit en etta.


FREDAG

Jens Lekman | Betyg 3
På stora scen öpppnade den hemkomne Jens Lekman upp fredagens festligheter. Även om det stundtals bjöds på fin pop så blev det alltför pretantiöst och lite väl mycket fredagsmys över det hela.

Panda Bear | Betyg 3
Noah Lennox soloprojekt (också medlem i Animal Collective) kom aldrig till sin rätt mitt på ljusa dagen i ett alldeles för stort tält. Och frågan är om han hade gjort det på kvällen heller. Det känns som han borde haft med sig några musiker på turnen i stället för att enbart förlita sig på sin sampler, gitarr och förprogrammerade loopar. Den här musiken fungerar betydligt bättre på skiva och som så många andra lämnade jag spelningen innan den var slut.

Paul Weller | Betyg 1
Jag såg tre låtar med den gamle rockräven Paul Weller. Egentligen inte tillräckligt för att sätta ett betyg, men tillräckligt för att konstatera att mycket tråkigare än så här blir det inte. Inte ens när han rev av The Jams gamla klassiker That's Entertainment vaknade publiken. Årets mest överskattade bokning.

Wu-Tang Clan | Betyg 5
Jag såg den mytomspunna spelningen på Hultsfred 1993 då i stort sett hela klanen stod på scen. Och vid en jämförelse kändes detta förstås ganska blekt. Trots att spelningen öppnade bra med några gamla klassiker och att man lyckadets få hit medlemmar som Ghostface Killah, Raekwon, Masta Killa och GZA så blev det hela lite tröttsamt efter stund. Emellanåt lyckades dock Wu-tang, främst tack vare Raekwon, tända publiken ordentligt. Kul, stundtals svängigt men segt i längden. Minus också för dåligt ljud.

The National | Betyg 7
För två år sedan gjorde sångaren Matt Berninger och resten av The National en makalös spelning på Way Out West. Sedan dess har man hunnit med att släppa sitt sämsta album, blivit lite större och lite mindre intressanta. Därför kändes det fantastiskt att se dem gå in på Azalea-scenen och leverera en av festivalens bästa konserter. Att man hade festivalens coolaste trummis gjorde inte saken sämre.

Iggy Pop & The Stooges | Betyg 7
Den 63-åriga Iggy Pop stod för en av festivalens bättre, men framförallt mest underhållande spelningar. Det var mäktigt att beskåda en av rockhistoriens allra största ikoner i sådan fenomenal form. Respekt!

LCD Soundsystem | Betyg 4
Någon gång under en festivaldag kommer kropp och själ in en svacka. Fredagens sådan föll lite olyckligt samman med LCD Soundsystem. En bit in i konserten lufsade jag därför ut ur området för att ta en liten paus. Fast frågan är om det bara var jag som var inne i en svacka? James Murphy kan onekligen konsten att få till ett sväng , men trots att de spelade betydligt mer live än väntat så lät det ganska enformigt och tjockt. Framförallt kunde man dragit ner på  den trista bluesrocken. Precis som senaste skivan var det inte dåligt, men en klar besvikelse.

M.I.A. | Betyg 5
Efter världens längsta och tråkigaste intro bjöds det på en svårbedömd spelning med den kontroversiella artisten M.I.A. Inför ett stort publikhav med stora förväntningar röjde hon runt i en show som bitvis var riktigt bra men lika ofta direkt dålig. Precis som på skiva så räcker ett par låtar åt gången och efter en stund vek jag av för att se mina stora favoriter The XX i stället.

The XX | Betyg 8
The XX gjorde en sagolikt bra spelning i Göteborg tidigare i år. Kvällens spelning var näst intill lika bra och hade jag inte varit så trött hade betyget säkert blivit ännu högre. Har du missat detta band så är det hög tid att undersöka. Bäst just nu!


LÖRDAG

Anna Ternheim | Betyg 5
Anna Ternheim gör sällan något dåligt. Fin och älskavärd på alla sätt. Fast trots att jag missade nästan halva konserten så kändes det ändå som en lagom dos. På scen blir hon lite, lite tråkig efter ett tag. Gästades förövrigt av Henrik Berggren från Broder Daniel på en låt.

The Radio Dept. | Betyg 6
"Dom sa vi skulle spela på den lilla scenen. Den känns rätt stor..."
Med ett av årets bästa album i bagaget intog Stockholmsbandet The Radio Dept. tältet på lördageftermiddagen. Förr om åren var bandet en katatrof att se live, detta har man ändrat på och gjorde en hygglig föreställning. Som liveband har dock The Radio Dept fortfarande mycket att bevisa. Och scenen kändes lite för stor för dem. Dessutom var ljudet i lägsta laget, så fort man kom ut mot tältets utkant tog vinden med sig musiken.

Pavement | Betyg 5
Bättre än jag trodde, men alldeles för daterat och lite för långtråkigt för att riktigt beröra. Ändå kändes det lite småtrevligt att återse Stephen Malkmus och de andra medlemmarna i det kultstämplade bandet.

Håkan Hellström | Betyg 7
Det kommer världsartister och personliga favoriter och gör hur bra föreställningar som helst. Också kommer Håkan Hellström och hyllas på ett sätt som ingen annan är i närheten av. Denna kvällen spelade han, iklädd sin klasiska sjömanskostym, genom hela den nu tioåriga debutplattan "Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg".
Under alla mina år på diverse festivaler har jag nog aldrig sett en artist ta över en festival så fullständigt. Hela området tömdes på folk. Ölköerna var borta, toaletterna tomma och publikens respons på stadens egna son var makalös. Han var inte bäst, men likväl något av helgens höjdpunkt. Det är svårt att inte gilla den här killen och i det närmaste omöjligt att inte bli berörd. Ryktet säger att det var först efter att Håkan blev klar för festivalen som biljettförsäljningen tog riktig fart.

Broken Bells | Betyg 5
Musikaliskt gör Broken Bells en godkänd spelning, men bandet är bedövande tråkigt att titta på. Detta trots att duon (James Mercer från The Shins och Brian Burton från Gnarls Barkley) har fem extra musiker med sig. Hade antagligen gjort sig bättre i en mindre lokal, om nu det ursäktar något.

Chemical Brothers | Betyg 7
Naturligtvis var det Chemical Brothers som fick avsluta festivalen på stora scen. Dessa båda technolegender har mångårig erfarenhet av att skaka i gång en publik, vilket man verkligen lyckades med denna kväll. Fast trots en mycket bra konsert så tycker jag man kände en liten uns av besvikelsse när man gick där i från. Det saknades många stora hits och i bland dränktes tyvärr bandets fina melodier i den tunga, mullrande ljudväggen. Extra plus för den visuella videokonsten.

Artister som av olika anledningar inte sågs men som kanske borde setts:
Beach house drömska pop, förra årets hype Miike Snow, Brooklynbaserade kvartetten The Drums, Shearwaters sköna lo-fi samt Girls, Lykke Li, La Roux och Taken By Trees.

Text: Johan Lundin | 2010-08-17
Foto: Christer Hedberg www.christerhedberg.se
Festivalens hemsida: www.wayoutwest.se


Creativecommons.org
licenses/by-nc-sa/2.0

På bilderna syns i tur och ordning:
Publik, Håkan Hellström, Jens Lekman, Girls, Panda Bear, Publik, La Roux, M.I.A & Iggy pop.