Luftens mästare på Gråberget

Tornseglaren är den enda arten av seglarna som häckar i Norden,
bl.a. finner man den bland bebyggelsen på Gråberget i Majorna.

Tornseglaren är en ypperlig flygare, som ogärna landar på marken.

Jag tar tag i dörrhandtaget och precis när jag öppnar den glasade metalldörren kommer en flock fåglar vilt skrikande och tvärgirar framför husväggen. De gör en lov upp i luften och svischar iväg över det röda hustaket med minsta marginal. Lite avlägset hörs deras högljudda läte, srii srii, för att sedan tillta i styrka när de kommer tillbaka över mitt huvud. De kanske är sju, åtta stycken, men det är svårt att hinna se för här går det undan mellan de gula husen. Jag dröjer mig kvar och betraktar flygövningarna.

Under mina första år på Gråberget kunde jag inte undgå att märka alla ”svalor” som flög i luften på sommaren. Några år senare börjar jag fundera på vilken svala det är. Fågelboken gav svaret: tornsvala. ”Det är väldigt ycket tornsvalor som häckar här uppe”, brukade jag berätta för mina vänner. ”Tusentals”, kunde jag dra i med för att imponera. Det är först i år, efter tolv år som jag på allvar börjat intressera mig fågeln. För det första så är det ingen svala. Den kallas tornseglare och tillhör familjen seglare men har alltså felaktigt kallats för tornsvala. Svenska ornitologiska föreningen bytte officiellt till tornseglare 1980, så det är tydligen läge för att uppdatera fågelboken. Tornseglaren är den enda arten av seglarna som häckar i Norden och mina kompisar har valt Gråberget för att föda sina ungar.

Perfekt häckningsplats
Att de väljer just Gråberget som häckningsplats har säkert har flera orsaker. En anledning är att husen är byggda på gammalt traditionellt sätt med en luftspalt mellan vägg och tak som skapar ett perfekt utrymme för deras bo - högt och skyddat med möjlighet till direkt inflygning. Tilläggsisolering på fasaden har gjort utrymmet djupare och kanske ännu bättre. Det känns inte som att antalet häckande par minskar, snarare tvärtom. Däremot minskar arten totalt sett i Sverige vilket kan bero på modernare byggnadssätt överlag. Så därför får vi väl prisa någon högre makt att detta utrymme finns kvar på våra hus och kan bereda plats för denna luftens mästare. Nu tror jag inte på någon högre makt så jag betecknar det som ren förbannad tur.

Sova bland molnen
När jag tittar på tornseglarnas intensiva flyktlekar sena julikvällarna är det uppenbart att fågeln är en skicklig flygare. Hela dess anatomi är anpassad för flygning och de landar ogärna på marken för det kan innebära svårigheter att ta sig upp igen. Direkt efter de vilda flygövningarna stiger fåglarna högt upp i luften för att sova. Ja, faktiskt sova! Att fåglarna verkligen sover i luften finns det goda belägg för men hur sömnen går till är fortfarande inte klarlagt. En möjlig teori är att det är en slags halvdvala likt delfiner som sover med halva hjärnan åt gången. Hur mycket man sover och på vilket sätt är tydligen något som varierar stort mellan djurarter och att utgå från vårt eget trynande mellan lakan ger en ganska skev bild på sömnen. Det är nu vi kan börja prata om en mästare i luften. En fågel som i princip kan göra allt i luften, till och med para sig. Tornseglaren blir könsmogen i slutet på sitt andra levnadsår och de ettåriga fåglarna följer med till häckningsplatserna för att kolla läget inför kommande år. Häckande par tillbringar nätterna i sitt bo med ungarna och det skulle kunna vara första gången på flera år som en individ faktiskt landar.

Miljoner kryp per dag
Ungarna växer upp på cirka 40 dagar och detta kräver mat. Mat som tornseglaren naturligtvis fångar i luften, var annars. Varje par samlar ihop ungefär 20 000 insekter per dag och om vi antar att det är 250 par som häckar här uppe så blir det 5 miljoner per dag! Det är nu jag blir riktigt förvånad, hur fan kan det vara så mycket småkryp i luften hela sommaren? Dåligt väder minskar förstås mängden insekter och svensk sommar med regnperioder på två veckor skulle vara katastrof för den lilla tornseglarungen men det har de löst på ett elegant sätt. Ungarna kan gå in i ett dvalliknande, växelvarmt tillstånd som minskar energiåtgången och kan på så sätt klara sig i två veckor utan mat. Det var efter en sådan regnperiod jag fick se en tornseglare, mot alla odds, landa på gatan och knipa en mask som hade ålat sig ut för inte bli dränkt i den vattenfyllda marken. Med stor möda lyckades den lyfta med masken hängandes i näbben och kanske var det sista chansen för att överleva.

Till Sydafrika på vintersemester
Vistelsen här hos oss är kort och intensiv och tidpunkten för höstflytten bestäms av dagslängden. När den underskrider sjutton timmar drar de iväg söderut till sina vinterkvarter i södra Afrika. Här tillbringar fåglarna mesta tiden i luften och den evolutionära fördelen med det är en bättre möjlighet att följa födoutbudet som pendlar fram och tillbaka i den intertropiska konvergenszonen. På vägen till och från häckningsplatserna stöter tornseglaren naturligtvis på lågtrycksområden som skulle kunna ställa till problem, men fåglarna söker sig till lågtryckets varmsektor för att sedan flyga mot vinden igenom kallfronten och blir då utsatt för det kraftigaste regnet så kort tid som möjligt. Detta är något som de icke häckande fåglarna måste syssla med även här hos oss då det som bekant passerar ett och annat lågtryck över Gråberget också

Värna om seglarna
Lika plötsligt som de dök upp i slutet av maj, början av juni, lika plötsligt försvinner de i början på augusti och himlen är tyst. På sommaren vaknar jag till seglarnas genomträngande ljud och somnar till detsamma. Det kan ju tyckas störande men jag låter mig hellre störas av dessa fåglars liv än grannarnas smällande i dörrar och klampande i trapphus. Tornseglarens val att häcka på Gråberget är något jag vill värna om. Det visar att vilda djur och människor kan verka på samma plats och ha glädje av varandra. För det är ren livsglädje att se dessa fåglar flyga en sommarkväll!

Text: Alf Sjöberg | 2008-11-09
Foto: 1. Alf Sjöberg   2. Stefan Hage