GÖTEBORG

Om oss | Kontakta oss | Copyright | Cookies

Bästa semlan
i Majorna 2009



Det klassiska konditoriet Kampanilen tog hem förstapriset i Majorna.nu´s semletest 2009

 

I år infaller fettisdagen den 24 februari. Men som bekant tjuvstartar man numera med semlorna redan efter nyår. Majorna.nu bestämde sig för att äta sig genom utbudet i Majorna och kora en vinnarbulle.

Det har blivit något av en återkommande tradition av dagstidningar och sajter att utse "bästa semlan" inom ett visst geografiskt område. Majorna.nu ville inte vara sämre och bestämde sig därför för att finna stadsdelens främsta semla. Det första vi bestämde var att testet endast skulle omfatta konditoriernas semlor. Skulle vi ätit oss genom varenda litet café i Majorna skulle grädden snart ha sprutat ut genom öronen på oss. Dessutom ska man ha i åtanke att en vanlig semla innehåller upp emot en 500 kalorier! Ställena som kvalificerade sig som riktiga konditori var Lasse-Maja på Allmänna vägen, Kampanilen vid sjöfartsmuseet, Sanna Konditori uppe på Sannabacken samt Mariaplans konditori och Chapmans konditori.
Det är ganska brukligt när man gör tester av det här slaget, att det inhandlas en semla från varje ställe också smakar man en bit av varje vid ett och samma tillfälle. Vi valde i stället att besöka dem en efter en med några dagars mellanrum. På de ställen där servering erbjöds åt vi dem på plats, annars tog vi med dem hem. Som dryck hade vi svart kaffe. Juryn har bestått av tre personer, men vi har också tillåtit bekanta att dela med sig av sina  intryck och smakupplevelser. Några övriga regler har vi egentligen inte haft.

Semlor är antagligen en ganska lönsam affär för konditorierna. Ingredienserna är inte särskilt dyra, möjligen med undantag för mandelmassan, och man tar ganska bra betalt för bakverket. Dessutom är de fortfarande väldigt populära och säljer bra. Enligt Svenska Bageriförbundet sätter den genomsnittlige svensken i sig ungefär fem semlor per säsong.
Hur en semla ska smaka och vad de egentligen ska innehålla är förstås en smaksak. Äldre tiders semlor skilde sig ganska mycket från dagens och nere på kontinenten har man helt annorlunda traditioner. Vad man kan säga är i alla fall att många av butikernas semlor innehåller helt andra ingredienser än man förväntar sig. Här finner man stärkelse, sockerbetsfibrer, druvsocker, enzymer, aromämne, surhetsreglerande medel, emulgeringsmedel, kalciumhydroxid, mjölbehandlingsmedel och färgämne. Exakt hur konditorierna recept ser ut låter vi vara osagt, men vi prövade två butiksbakade semlor för skojs skull och i samtliga fall var konditoriernas bakverk helt överlägsna. För den som vill veta mer om semlan och dess historia har vi samlat en del  information längst ner på sidan. 

 


1. Kampanilen - betyg 8/10
 Normalstor bulle som smakar finemang och har fin konsistens. Rikligt med  grädde, dessutom mycket god sådan. Lagom mycket mandelmassa, ganska finfördelad men mycket smakrik. Trekantigt lock för er som gillar det.
Hela kombinationen ger ett utmärkt resultat och semlan får 8 av 10. Kampanilen är ett riktigt gammaldags konditori som hållit till i samma lokaler sedan 1936 och semlan går bra att äta på plats. Dock skulle stället behöva renoveras/fräschas upp trots att man konstigt nog precis har haft stängt av den anledningen...

 

 


2.  Mariaplans konditori - betyg 7/10
Välgräddad bulle modell lite större med mycket smak och härlig konsistens. Relativt mycket grädde som smakar bra. Mandelmassan är finfördelad och i lagom mängd, smaken är klart godkänd. Bullen har en stor del i att denna semla hamnar på 7 av 10. Eftersom uteserveringen inte är något alternativ under denna årstiden så får du ta din fastlagsbulle
med dig istället. Ett trevligt litet konditori med bra utbud.

 


3.  Lasse Maja - betyg 6/10
Normalstor bulle som smakar bra men inget extra, dock bra konsistens! Lite grövre mandelmassa än normalt med små bitar av mandel i som smakar gott. God grädde. Fin semla som får 6 av 10. Sittplats får du leta upp någon annanstans, av den enkla anledningen att sittplatser saknas.
2001 vann Lasse Maja Göteborgs postens semletest och hamnade på tidningens förstasida. Folk åkte från hela stan för att handla och kön ringlat sig lång redan samma dag. Denna nivå når man inte upp till 2009 och betyget stannar på 6 av 10. Precis som flera av de andra konditorierna i testet så är det i anrika lokaler man huserar, här har drivits bageri-verksamhet i bortåt 80 år.  Nuvarande ägare tog över 1999. 

 


4.  Sanna konditori - betyg 5/10
Medelstor ganska ljus bulle med både för mjuk konsistens och lite för mycket kardemumma för vår smak. Trekantigt lock under vilket en lagom mängd bra grädde gömmer sig. Mandelmassan är jämn, finfördelad och bra i smaken men något för riklig. Kombinationen i helhet blir tyvärr lite för kletig och kläggig och stannar på en svag 5:a av 10. Konditoriet är litet och saknar sittplatser så semlan får inmundigas annorstädes. Trots den lilla ytan har man dock ett stort och överlag fint utbud av varor.


5.  Chapmans konditori - betyg 5/10
Relativt stor bulle med mycket kardemummasmak men ej perfekt i konsistensen för vår smak. På gränsen till degig. Ovanligt mycket - faktiskt lite för mycket - och ganska söt mandelmassa med en nästan påträngande smak. God grädde. Klart godkänd semla som lätt slår snabbköpsalternativen men som i detta testet får nöja sig med en svag 5:a och därmed en jumboplats.
 Själva konditoriet ger dock extra plus, gammal traditionell stil i fint skick med personal klädda i likadana förkläden och kjolar! Stället har hållit till i samma lokal på Chapmans torg sedan 1962 och rekommenderas att besöka. 



 Lite om semlan


Semlan

Kärt barn har många namn och förutom semla, vilket är vanligaste namnet i Sverige kallas bullen eller bakelsen också för fastlagsbulle, fettisdagsbulle eller hetvägg. Egentligen var en semla från början endast en ljus vetebulle utan fyllning. I Finland används uteslutande ordet fastlagsbulle för bakelsen medan semla i Finland istället är det vi kallar för fralla. Således har finnarna kvar ordets mer ursprungliga betydelse. Ordet semla kommer förövrigt från det latinska namnet för fint vetemjöl, simila (det finaste vetemjölet).

Hetvägg
Semlan är en gammal företeelse som ändrat både utseende och innehåll genom åren. Bakverket var från början främst en högreståndskultur, bland annat för att vanligt folk i regel inte hade råd med vitt vetemjöl. Själva bakverket var vanligen mindre än dagens semlor och kunde vara bakade på vetemjöl, ägg, socker och smör. På sin tid en gastronomisk lyx.
Ordet semla går att spåra tillbaka ända till 1500-talet i landet, men det vanligaste uttrycket var hetvägg. Denna traditionella rätt består av en semla som serveras i en djup tallrik med varm mjölk. Traditionen uppstod ursprungligen på grund av att man i äldre tider varken hade grädde eller mandelmassa i bullarna och eftersom de ofta var ganska torra så gjorde mjölken väl det hela delikatare. Idag äts dock hetvägg med en vanlig semla med grädde och mandelmassa i het mjölk, i bland också med extra kryddor på toppen. Hetväggens fyllning har som sagt varierat genom åren, de enklaste saknade helt fyllning medan andra var fyllda med hackad mandel. I kokboksförfattaren Hagdahls recept från mitten av 1800-talet finner vi ett inkråm av grädde, smör, äggula, mandelmassa, socker, suckat och citronskal. Men denna variant får nog ses om extremt lyxig och ovanlig. Under 1800-talet övergav man också i stor uträckning att koka mjölken och började i stället smaksätta anrättningen med socker och kanel.

Dagens semla
Den typ av delad semla med mandelmassa och grädde vi äter i dag lanserades på allvar först en bit in på 1900-talet av yrkesbagare och konditorier. Mandelmassa hade så smått börjat användas som fyllning under 1800-talet, men den vispade grädden är nästintill ett 1900-talsfenomen. Det sägs ha varit en gotländsk bagare, far till skådespelerskan Hjördis Pettersson, som kom på detta genidrag. Efter första världskrigets ransoneringar var han så till sig över att åter ha tillgång till grädde, att han i ren iver spritsade den på fettisdagsbullarna. Resultatet blev en succé som vi är bekanta med än idag...

Fettisdagen
Semlor åt man förr enbart på fettisdagen, senare när traditionen att fasta före påsken upphört började man äta semlor varje tisdag under de sju fasteveckorna. Undantaget var Skåne där fastlagsbullarna åt på fastlagsmåndagen, eller bullamåndagen. Idag äter vi som bekant semlor från jul till påsk och på vissa ställen finns den till och med att få året runt. Semlor så som vi känner dem är förutom i Sverige och Finland också relativt populära i Danmark och kan således ses som en ganska nordisk tradition. Det är emellertid ingen nordisk företeelse, fettisdagen firas i större delen av Europa och seden har kommit till oss från Tyskland via de danska landskapen. Ordet hetvägg kommer med all sannolikhet från det tyska ordet Heisswecken, vilket var en form av kumminbeströdda vetebullar som bakades i kors- eller kilform. Det gemensamma för fastlagsverken runt om är att de bakas med vetemjöl. I Tyskland frossar man exempelvis på friterade berlinermunkar med syltfyllning under fastlagsfestligheterna. Danskarna har förutom semlorna sina wienerbrödsbullar fyllda med vaniljkräm eller grädde. Och i England sätter man i sig pannkakor, ofta med strösocker och pressad citron. Under senare år har man även börjat märka av en viss experimentlusta och nymodighet bland de svenska semlorna, och vem vet hur dessa älskade bakverk ser ut i landet om ytterligare hundra år.

Tore Wretmans recept på semlor

Semlor
100 g smör
3 dl mjölk
75 g jäst
½ tsk salt
1 dl socker
1 ägg
1 liter vetemjöl (600 g)
½ tsk hjorthornssalt

Av denna sats blir det omkring 12-14 semlor.
Man börjar med att smälta smöret och hälla det i mjölken.
Jästen smulas fint i en degbunke, salt, socker, ägg och degspad tillsätts.
Pudra över hjorthornssaltet och undan för undan mjölet allt under det ni arbetar degen blank och smidig.
Låt degen jäsa 10 minuter.
Arbeta den på nytt och tag sedan upp den på bakbordet och forma jämna bullar som skall jäsa på plåt en gång till och penslas med ägg innan de gräddas i 250 graders ugnsvärme i 5-10 minuter.

Tore Wretman,
Svenska husmanskost, 1967

 

 


Text: Johan Lundin, M Andersson och Tobbe J. | 2009-02-15
Foto: Johan Lundin