Majornas IK är en mångsidig idrottsförening grundad redan 1916. Föreningen har ett flertal SM-guld i handboll och var en gång i tiden Sveriges största cykelförening. Idag består föreningen av drygt 250 medlemmar och innehar fyra sektioner: friidrott, fotboll, handboll och bowling.

Det finns ett stort antal mer eller mindre framgångsrika gamla idrottsföreningar som bildats i Majorna genom åren. En av dem är Majornas Idrottsklubb som bildades redan 1916 i krokarna kring Stigbergstorget av ett dussin unga fotbollsentusiaster*.
Det var den 8 augusti 1916 som fjorton ungdomar samlades på Café West City vid Nordhemsgatan. Några av dem hade redan tidigare varit med och drivit de båda små och kortlivade föreningarna IK Star och IK Ready. Den nya föreningen döptes först till Djurgårdens Idrottsförening efter Djurgårdsgatan, Djurgårdskyrkogården och Djurgårdsskolan. Riksidrottsförbundet motsatte sig emellertid detta med hänvisning till det gamla anrika Stockholmslaget och namnet Majornas IK antogs. Med åren kom det att bli en mångsidig klubb med aktiviteter inom handboll, fotboll, orientering, cykel, bandy, korgboll, friidrott, bowling och skidor.

Ursprungligen ett fotbollslag
Majornas IK startades främst som en fotbollsförening och lagets första fotbollsmatch ägde rum mot ett b-lag från Örgryte IS, en match där Majorna slutade som segrare.
Klubben fick en ganska bra start och gjorde sig snart lokalt kända för sitt fina fotbollsspel. Från ledningen var man redan från början måna om att spelarna skulle hålla i gång även vintertid. Därför kördes regelbundna gymnastik- och konditionspass i Djurgårdsskolans gymnastiksal. Lokalen var ganska begränsad, så en bit in på 1920-talet flyttades verksamheten till Västra Reals rymligare gymnastiksal. Fotbollslaget tränade i regel på gamla klassiska Karl Johanstorg och efter en tid även på den då nybyggda Slottskogsvallen. Matcherna ägde däremot oftast rum på Majvallen eller i vissa fall på Karl Johanstorg. Om Majornas IK hade fått sin vilja igenom kunde stadsdelen idag varit berikad med ytterligare en fotbollsplan. 1921 försökte man nämligen arrendera en bit mark utmed Djurgårdsgatan av staden. Förhoppningen var att kunna iordningsställa en ny fotbollsplan. Det hela rann ut i sanden och 1925 flyttade laget till en träningsplan vid Gamla Ullevi där de sedan höll till i många år.
Föreningens vice ordförande Gösta Bergqvist fick ganska direkt upp ögonen för att en del av spelarna hade talang inom sprintgrenen och på dennes initativ hamnar friidrott tämligen omgående också på programmet. Snabbast av alla är han själv med 11.2 på 100 meter. Dessvärre uppkommer en viss skism mellan de båda falangerna och i ett ganska komiskt matchreferat går det att läsa:
Åkerströms plötsliga försvinnande under andra halvlek verkade komiskt. Enligt förljudandet skulle han yttrat något om illamående, då han avlägsnade sig. Att som motgift till detta illamående deltaga i stafettlöpningen en timme senare , bådar ej något gott. Åkerström, som har  förtroendet att vara klubbens ordförande, skall tänka på att föregå med gott exempel.
Man försonades visserligen men 1922 valde ledningen ändå att dela klubben i två seperata sektioner med egen ekonomi. En för fotboll och en för friidrott. Såväl fotbolls- som friidrottssektionen gör hyfsade insatser men några större framgångar nådde man inte. Det fanns emellertid andra grenar man skulle sätta tydliga avtryck i...

Framgångarna börjar
1923 togs orientering upp på Majorna IK´s program och mycket snart hade man etablerat sig som en av stadens främsta orienteringsklubbar.  En stor del av framgångarna har man eldsjälarna och ledarna Agne Blomgren och Arthur Niklasson att tacka för. Båda var även aktiva och duktiga orienterare och Niklasson var med när klubben sprang hem sin första DM-titel i Budkavle 1933.
En annan orienterare som var med 1933 var den unge Walter Hirseman. Hirseman var aktiv under många år och kom att bli en av klubbens och Göteborgs främsta orienterare på sin tid. Under en tävling mellan elitorienterare från Göteborg och Borås den 31 oktober 1947 tog emellertid allting plötsligt slut. Hirseman, som var en av favoriterna, närmade sig slutet och hade just passerat sista kontrollen när han plötsligt segnade ner mot marken och blev liggande. Trots snabb hjälp slutade den blott 33-årige orienteraren sina dagar ute i skogen. En annan av klubbens riktiga talanger som bör nämnas är Lennart Lorenszon, som bland annat tog ett par fina placeringar i SM.

Sveriges största cykelförening
Den 9 december 1924 bildade Majornas IK en cykelsektion som snart växte och blev Sveriges största. Under en period runt 1930 var man under ledning av den driftige ledaren Agne Blomgren en av landets främsta cykelföreningar med Lorentz Ryden som den stora stjärnan. 1927 var han uttagen att representera Sverige i VM men kunde tyvärr inte ställa upp. Även den yngre brodern Arne Ryden var en framgångsrik cyklist med fyra junior-DM och sju senior-DM på meritlistan. Majornas IK skördade stora framgångar, inte bara med bröderna Ryden, och snart fick Cykelförbundet upp ögonen och 1935 lät man föreningen arrangera SM i 50 km. Majornas IK stod nu på sin topp, överlägsna sina västkustkonkurrenter och utan tvekan en av landets allra bästa cykelklubbar.
Fast mer än något annat kom Majornas IK att skapa sig ett namn inom handbollen. Och när handbollen började uppta allt mer av eldsjälen Blomgrens tid tvingades man delvis i brist på ledare, lite oväntat att lägga ned den framgångrika cykelverksamheten redan 1939. Den nybildade föreningen Majornas cykelklubb tog över cyklisterna, men då hade redan flera av de riktigt stora åkarna som Arne Ryden och Arne Carlsson lämnat. Majornas Cykelkubb blev antagligen mycket kortlivad, då det i det närmaste inte går att finna någon information om dess framtida öde.

Mångfaldiga svenska mästare i handboll
Handbollen är den sektion inom Majornas IK som är mest berömd i Sverige. Under 1930- och 40-talet tillhörde  klubben landets främsta och tog bland annat hem en lång rad seniormästerskap i de svenska mästerskapen, såväl inomhus som utomhus. Bara en handfull lag har tagit fler SM-guld än Majornas IK och fortfarande innehar man en hedrande plats i svensk handbolls maratontabell. Sitt första SM-guld tog Majornas IK inomhus 1935. Därefter följde en enorm framgångsvåg med guld 1940, 1942, 1943, 1944, 1945 och 1946. I utehandboll, som spelades med elva man på plan, tog man hem ännu fler mästerskap med guld 1942, 1943, 1945, 1955, 1956, 1957, 1958 och 1959.
Under 1960-talet började föreningen få allt svårare att hänga med i toppen och efter att ha sladdat ordentligt i ett par år åkte man ur högsta serien 1964 för att aldrig mera återvända. I dagsläget har handbollssektionen två lag i seriespel. Ett A-lag i Division 4 Västra och ett B-lag i Division 6.
Majornas IK har förstås haft en lång rad duktiga och framgångrika spelare. Flest matcher gjorde målvakten Rune "Gummi" Nilsson och Stig Hjortsberg som båda spelade över 240 matcher i högsta serien. Båda var även framgångsrika landslagsspelare och Hjortsberg var bland annat med om att spela hem ett VM-brons 1938. En annan talangfull spelare från Majornaklubben var Nils Ekeroth som var med när Sverige vann VM-guld 1958 i dåvarande Östtyskland. Den siste spelaren från Majornas IK som nådde en framträdande roll var Bengt Johansson med ett VM-brons 1961 och VM-silver 1964.

Handbollsstaden Göteborg
Korgboll och utehandboll dök upp i Sverige i början på 1900-talet. Korgbollen med influenser från kontinenten och handboll från Odrups gymnastikhögskola i Danmark. Det var genom Flottan den spreds och även var mest populär. Föregångaren korgboll var ett handbolls-liknande spel där man avslutade i korgar. Länge spelade man främst korgboll i Göteborg, en bidragande orsak var att det helt enkelt saknades gymnastiksalar med målburar. Utomhus spelades handboll med elva spelare i laget.
Hanbollen fick snabbt fäste i Göteborg och har genom åren som bekant bibehållet sin popularitet. De första internationella handbollsreglerna kom 1934. Samma år startade det första svenska seriespelet inomhus med sex deltagande lag. Majornas IK slutade efter en dramatisk slutomgång tvåa efter lokalkonkurrenten Redbergslid. De båda varianterna, sjumanna och elvamanna, spelades länge parallellt såväl i Sverige som internationellt. Och när sporten dök upp i OS första gången i Berlin 1936 var det utomhusvarianten som stod på programmet. Efter det var inte handbollen med förrän i München 1972, då i sin nuvarande sjumannaform. Det sista svenska mästerskapet i utomhushandboll spelades faktiskt så sent som 1998 då Lugi tog hem guldet. Fast redan i slutet av 1960-talet hade intresset minskat kraftigt.
Redbergslid med smaknamnet "De vita eleganterna" och Majornas IK dominerade svensk handboll under dess barndom. Endast flottisterna från Stockholm och Karlskrona kunde på allvar utmana. Även Sanna IF från Majorna gjorde avtryck inom sporten och tog 1937 steget upp i högsta serien. Under 1940-talet lyckades Majornas IK som det framgår ovan med bedriften att ta hem SM-guldet fem år i rad, vilket är unikt i svensk idrottshistoria. Ungefär vid samma tid började Göteborgslaget IK Heim på allvar sin klättring mot elithandbollen. 1947 förlorar man i en ren Göteborgsfinal om SM-guldet mot rivalen Redbergslid med ett mål. Tre år senare vann Heim sitt första SM-guld inomhus. Detta år fanns det ofattbara 129 Göteborgsföreningar med handboll på programmet. Även om Majornas IK som nämnt rasade genom seriesystemet och glömdes bort så har Staden Göteborg med omnejd behållit sin ställning som dominerande handbollsstad i Sverige. Förutom en rad framgångsrika föreningar återfinns även landets enda rikshandbollsgymnasium.

En flackig tillvaro
Majornas IK hade förstås ursprungligen sin bas i Majorna, men någon självklar samlingsplats hade man inte under sin första tid. I brist på egen klubblokal så blev Kafé Cape Race i Stigbergsliden något av klubbens hemvist. Här brukade man träffas och dricka kaffe, spela schack och planera för framtiden. Här hölls också klubbens sammanträde innan de flyttades till Mattsons Konditori på Plantagegatan i Linnéstaden och senare till Idrottsgården på Heden. Årsmöten och större sammanträden har man i regel förlagt i någon av Arbetarföreningens salar men även i Björngårdsvillan och Palatskaféet vid Järntorget.
Längtan efter en egen klubblokal var som i alla föreningar stor och efter en del besvär lyckades man till sist hyra in sig i en lokal på Sprängkullsgatan som blivit ledig efter Restaurang Gastrea. Nu hade man en äntligen en egen plats att annornade sina fester, hålla sammanträden och utöva den nya flugan ping pong! Hit kunde medlemmar från de olika sektionerna söka sig och för cyklisternas del flyttades all utrustning från gymnastiskalen i Majorna och nu kunde man ostört cykla på sina träningscyklar. 1937 lyckades cykelsektionen även att hyra en stuga i Hindås.
 I början av 1950-talet gjordes försök att etablera en bas i Ungdomens hus vid Timmermansplatsen i Majorna (ungefär kring nuvarande Karl Johansgatan 90). På så vis hoppades man locka till sig fler ungdomar till föreningen. Denna satsningen slog dock aldrig riktigt genom och succésivt kan föreningen sägas ha förlorat sin relation till stadsdelen Majorna.
Inte bara klubblokalsfrågan har gjort tillvaron lite flackig och splittrad. De olika sektionerna har också av naturliga skäl hållit till på olika platser. Under de första åren fick friidrottarna släpa sin utrustning från Majorna till Margretebergsfältet, man höll också till i Djurgårdsskolans gymnastiksal och senare på Slottskogsvallen. Orienterarna har av logiska skäl sökt sig ut i skogarna och alltid varit rörliga. Och på så vis har de också hållit sig lite för sig själva. Fast även orienterarna sökte efter något fast i tillvaron och 1950 kom man över en tomt ute i Hindås där en klubbstuga iordningställdes av en gammal byggbarrack som inköptes och transporterade dit med lastbil. Fotbollslaget har som nämnt varit verksamma både i Majorna och inne i staden. Bowlingsektionen som startades 1963 höll under många år till i Stigbergshallen men spelar numera sina matcher i Partille Bowlinghall. För handbollslagets del har arenorna skiftat genom åren men idrottshallen Valhalla är något av hemmaplan nuförtiden.

Majornas IK idag
Idag för Majornas IK en ganska blygsam tillvaro även om föreningen består av drygt 250 medlemmar och innehar fyra sektioner: friidrott, fotboll, handboll och bowling. Dock är fotbollen för tillfället vilande då man helt enkelt saknar aktiva spelare. Sedan ganska många år tillbaka har numera Majornas IK en liten föreningslokal i Flatås, med närhet till Slottsskogsvallen, joggingspår och gym. Avståndet från Majorna är inte särskilt långt, fast några egentliga band till Majorna har man inte längre mer än i namnet och historien.
För den som är intresserad av att titta på någon match så spelas handbollsmatcherna i regel i idrottshallen Valhalla. För mer information om detta eller om föreningen i allmänhet hänvisar vi till deras officiella hemsida www.majornasik.se. Klubben återfinns Facebook.
Nedan syns några fotografier över olika årgångar av Majornas IK´s framgångsrika handbollslag.

Text : Johan Lundin | 2009-12-16
* Redan 1891 hade en föregångare med namnet Majornas IK bildats, dess eventuella kopplingar är inte kända

 Majornas IK:s första svenska mästare i handboll, årgång 1935
Stående fr.v. Stig Hjortsberg (1915-1988),  Åke Gustafsson (1913-1991), Arne Holmkvist,
Eskil Gustafsson, Agne Blomgren (1907-1986), Lars Baltzer (1911-1989)
Knästående fr.v. Åke Forslund (1917-2003), Jarl Nyberg (1912.1999), Henry Apelgren (1909-1981)

Majornas IK´s handbollslag årgång 1949


Majornas IK´s handbollslag årgång 1953

Majornas IK´s handbollslag årgång 1957
Svenska mästare i utomhushandboll

Majornas IK´s handbollslag årgång 2007

 

Källor Litteratur: Majornas Idrottsklubb 1916-1966 Christoffersson John & Niklasson Artur Majornas Idrottsklubb 1916-1946 Red. Filip Ekberg, Niklasson Arthur, Erik Nordberg Hur idrotten kom till stan - Göteborgs idrottshistoria 1800-1950. Jerneryd Roland. Göteborgs Hembygdsförbunds Skriftserie XV 1981 Internet: www.majornasik.se www.mikhandboll.se www.sporthistoria.se http://sv.wikipedia.org/wiki/Elitserien_i_handboll http://wapedia.mobi/sv/Sveriges_handbollslandslag_i_VM_1958 http://www.handboll.info/files/pdf