Konstrundan i
Majorna 2009

Snittar och gratis vin hör naturligtvis till när man går och tittar på konst

Årets samlingsutställning var förlagd på Röda Sten

Jennie betraktar ett verk av Lars Eje Larsson

Årets utställning bjöd på en bred repertoar av konst
Måleri, grafik, skulptur, keramik, glas, textil och silver
Bilden är tagen från samlingsutställningen

Röda sten är enastående för utställningsändamål av alla slag

Utvändigt kan man beskåda de levande väggarna som byter skepnad från vecka till vecka
Röda sten besitter en av få lagliga graffitiväggar i hela Göteborg

I bland smyger sig gatukonsten även utanför de tänkta graffitiväggarna.
En okänd mosaikkonstnär hade gjort ett flertal avtryck på Älvsborgsbrons väldiga betongpelare
 

Lars Eje Larsson bjöd på måleri och akvareller i den högre skolan.
Sedan debuten 1982 han haft bortåt femtio separata utställningar runt om
i landet, bland annat på Göteborgs Konsthall och Konstmuseum

Den elfte upplagan av "Konstrundan i Majorna" ägde rum sista helgen i april och bjöd på såväl fantastiskt sommarväder som högklassig konst. Totalt öppnade trettiofem konstnärer och konsthantverkare upp dörrarna till sina ateljéer. Majorna.nu skickade ut tre nyfikna själar som hann besöka ungefär hälften av utställarna.

Majorna är den konstnärstätaste stadsdelen i hela Göteborg. Och den allra största koncentrationen av ateljéer finner man kring Banehagsgatan nere vid Klippans kulturreservat. Det är här i dessa charmiga kvarter som konstrundans hjärta återfinns. Och det var framförallt dit vi begav oss för att titta på konst och njuta av det soliga vädret.

En relativt liten konstrunda
Majornas konstrunda startades 1999 med syfte att samordna professionella konstnärer och konsthantverkare med anknytning till Majorna. Konstrundan som sådan är ganska liten och går inte att jämföra med exempelvis de stora skånska rundorna eller den på Öland eller i Sjuhärad. I år öppnade endast trettiofem konstnärer och konsthantverkare upp dörrarna till sina ateljéer. Samtidigt är detta lite av dess charm och ett sätt att göra rundan överblickbar. Här kan man utan problem promenera runt och besöka precis vilken konstnär man vill. Precis som med andra konstrundor så handlar det mycket om att möjliggöra ett sätt att uppleva konst och konstnärskap i en autentisk miljö. Det är också ett ypperligt tillfälle att nå människor som annars sällan går ut för att titta på konst. Personligen ser jag mycket hellre en utställning i en sådan här miljö än i en konsthall eller liknande. Och det får gärna vara lite work in progress över rummet. Det vill säga ingen överdriven undanstädning innan utställningen. Mycket av känslan ligger faktiskt i att få se verkstäderna och den miljö där mycket av konsten fått sitt liv.

Samlingsutställning på Röda Sten
Som brukligt på konstrundor har man även i Majorna en samlingsutställning där samtliga konstnärer är representerade med ett eller två verk. Årets samlingsutställning hade förlagts på Röda Sten, vilket kändes både bra och naturligt. Det gamla pannhuset är enastående för utställningsändamål av alla slag och enbart platsen i sig har en stor dragningskraft på folk. Dessutom har ju flertalet av de deltagande konstnärerna sina ateljéer alldeles i närheten. Med skön utsikt över Älven kan man även ta en paus från konstintrycken och avnjuta en öl, ett glas vin eller beställa något gott att äta.

Hög kvalitet på konsten
När konstrundan fyllde tio år förra året gjordes vad vi förstått, en del förändringar. Bland annat krymptes antalet utställare och vissa kvalitetskrav ställdes för att få deltaga. Vissa år har det annars varit en bra bit över 50 utställare. Konst är ju i sin natur svårbedömd när det gäller vad som är bra, mindre bra eller direkt dålig. Men jag antar att man lyckades ganska bra i sin sållning, för det bestående intrycket från årets runda är att kvalitén överlag höll mycket hög klass. Det märktes att det var yrkeskonstnärer man hade att göra med. Konstnärer som verkat länge. Visserligen besökte vi inte alla trettiofem konstnärer, men tillräckligt många för att kunna dra dessa slutsatser.

Lisa Persson Baagøe (Studio Q)

I Studio Q på Banehagsgatan 1 Q samsas tre intressanta konstnärinnor vid namn Lisa Persson Baagǿe, Viktoria Hallenius och Sofia Bergman. Här möts man av en glad och uppsluppen stämning och jag får direkt en känsla av att de tre har en ganska nära relation. De rör sig mellan varandras rum och deras utställningar flyter nästan liksom samman till en enda. Samtliga visar prov på mycket god konst. När jag bläddrar bland lite broschyrer på ett bord ser jag att de faktiskt presenterar sig i en gemensam folder, och mycket riktigt kan man läsa att de låter sig inspireras av varandras skaparglädje. Jag blir kvar en ganska lång stund i Studio Q, går in och ut genom de olika rummen. Lyssnar och betraktar. Besökarna får alla ett mycket vänligt bemötande av de aktiva och trevliga  konstnärinnorna. 

Lisa Persson Baagøe är född 1971 i Hova men har i princip bott hela sitt vuxna liv i Göteborg. Det första man slås av när man stiger i hennes ateljé är fascinationen för människokroppen. Den löper som en röd tråd i hennes konstnärskap. Och hon ger ett bra bevis på hur outtömligt det kroppsliga motivet är. En del av tavlorna är ren krokiteckning, enkla skissartade verk, gjorda av en mycket god tecknare. Andra är mer diffusa och i bland direkt surrealistiska där kropparna verkar ha brutits sönder och stympats på delar. Om sin konst har hon skrivit:
 Jag målar och målar över. Gör färdigt och förstör.
I röran ser jag ett ben, en rygglinje.
Titta där, en till.
Men plötsligt händer det och jag får hejda mig.
Nästan klar. Det kan ta ett år av arbete och olika förstörelsestadier. Och sedan kan det vara över
på en minut.

För vidareläsning: www.lisapersson.com

Människokroppen är ständigt i fokus i Lisa Persson Baagøes konstnärskap
 

Viktoria Hallenius (Studio Q)

En konstnärinna i Studio Q som verkligen tilltalade oss alla var Viktoria Hallenius. Hon flyttade redan som elvaåring till England där hon sedan också bodde i många år. Numera är hon tillbaka tillbaka i Sverige och har sin konstnärsbas förlagd i Studio Q i Klippans kulturreservat.
Viktoria Hallenius har naturupplevelser som ett återkommande tema. I hennes konst finner man gula sandstränder, öknar och skidbackar, på just denna utställning är det mycket vinterlandskap   Det mest karaktäristiska är hennes små fascinerande figurer som vid en första anblick mest ser ut som några enkla streck.  I flera målningar är det emellertid just dessa streck som får motivet att lyfta och ge det liv. Själv har hon liknat det hela med en roman.  Jag bygger upp mina målningar med fantasifigurer som var och en har sin historia , ungefär som en författare skriver sin roman
Jag målar inte för att framföra en djupare mening. Jag målar vanligt folk som dansar eller går på krogen. Här finns inga dolda budskap, det enda jag vill förmedla är glädje.
Viktoria målar med akryl och olja på duk, personligen faller jag mycket hennes fina färgtoner. Mycket av sin inspirationen har hon hämtat från impressionismen och inte minst Skagenmålarna från slutet av 1800-talet. På hennes hemsida finns en lång rad av vackra målningar som absolut rekommenderas att titta närmare på.

Hemsida:
www.viktoriahallenius.com
 

En av väggarna i Viktoria Hallenius rum i Studio Q

Många av Viktoria Hallenius målningar rör sig i ett vinterlandskap. De små människorna
som skymtas kan verka vara tillsynes enkla streck, men dessa människokonturer ger
en väldigt fin stämning i motivet, som om det vore ett fruset ögonblick.

Sofia Bergman (Studio Q)

Sofia Bergman är uppväxt i Uppsala men bosatt i Göteborg sedan många år tillbaka. Hennes måleri kretsar mycket kring naturmotiv, inte sällan med starka personliga färger. I synnerhet blommor verkar vara är ett återkommande tema. Målningarna som sådana är ganska enkla, med detta menas absolut inget nedsättande. Själv blir jag framförallt förtjust i två tavlor där hon målat en ensam trana ur olika vinklar.  Motiven trängs i huvudet. I tanken sveper färgerna runt. Jag blandar nya kulörer, använder älsklingsfärgerna, målar, skrapar, väntar... Det flödar och sakta växer bilden fram.
Sofia Bergman arbetar även med glas. På bilden nedan syns en rad ljuslyktor i olika varianter. Om sin glaskonst skriver hon:
Jag inspireras jag av det som finns runt mig; i vardagen, i naturen, mitt i livet. Generösa tårtfat, vaser att fylla med vårens första vitsippor eller de ljuvliga magnoliekvistarna. Eller en liten skål för pralinerna. Glas för vinet och vattnet. Allt kan formas tillsammans med glasblåsarna i hyttan. Allt ska användas i glädje!

Är du intresserad av att besöka en av Sofias utställningar så görs lämpligen en tur till Öckerö Konsthall där såväl hennes glas som målningar kommer visas i sommar. Utställningen pågår till mitten av augusti. Annars kan man alltid bege sig till Riksbankens foajé här i Göteborg, där återfinns en 25 meter långa väggmålning hon låtit göra.
Hemsida: www.sofiabergman.se

Tranor, målade av Sofia Bergman
 

Ett mycket spännande möte gjorde vi när vi steg in i Mia Frankedals ateljé på Banehagsgatan I P. Hon syns till vänster i bild, kanske något undrande vad vi tänkt använda bilden till.
Mia Frankedal, född i Göteborg 1957, bjuder på ett konstnärskap som rymmer en rad olika tekniker. Mest utmärkande är emellertid hennes verk i screenteknik. Screentekniken är ett lika viktigt verktyg som penseln har Mia sagt vid något tillfälle. Hennes konst brukar beskrivas som att den innehåller en rad inneboende motsatser. Och jag kan inte annat än hålla med. Det är säregna kontraster där vardagen vävs samman med det surrealistiska, med rymden, med änglar och med abstrakta mönster. Fin färgsättning. Mycket fantasieggande. Och mycket fint. Får du tillfälle att se Mia Frankedals konst så är detta något som varmt rekommenderas att göra. Annars kan du kan läsa om eller beskåda hennes konst närmare här:  www.miafrankedal.com

Stefan Ceder

Högt upp på femte våningen i den robusta tegelbyggnaden på Banehagsgatan återfinns konstnären Stefan Ceder. Förutom konstnär är han också ordförande i "Konstrundan i Majorna". Det är en stor ljus ateljé med en utsikt få förunnat. Stefan är en av de sista utställarna jag hinner med under konstrundan och här dröjer jag mig kvar en bra stund och betraktar hans, i mitt tycke något dystra, men mycket vackra konst. De övergivna byggnaderna är mästerligt målade - i olja och akryl. Och med min förkärlek för ödehus och gamla industrianläggningar är det inte så svårt att gå in helt i hans ödsliga världar. Att målningar dessutom saknar titlar lämnar över ännu mer till betraktarens fantasi och tolkningar. Det mesta är i Stefan Ceders konstnärskap är gjort i olja, men han gör även grafik och collografier förekommer.
Anders Thuresson har i tidskriften Zenith fångat hans konstnärskap på ett mycket träffande sätt.  

 Stefan Ceders målningar kan vid en första anblick te sig som
dystopiska landskap. Visst berättar han om ett öde land, men
långt inifrån, ur bildens djup, stiger andra rörelser mot ytan.
Trots en återhållen, mörk, färgskala där ljuset bara kan anas,
och dova gråblå klanger, kan en envis tonstöt i mättad gulockra ibland häftigt sjunga till. Men oftast ligger målningarnas övergivna byggnader i iskall skugga, för längesedan lämnade av verkens fåtaligt återgivna människor.

                                                                                       Anders Thuresson
                                                                                                    Zenit 2008

Stefan Ceder, utan titel
För att se fler konstverk eller läsa vidare: www.stefanceder.se
 

Anna Eggert

I grannateljén på samma våning som Stefan Ceder återfinns Anna Eggert. Det är en ateljé fylld till bristningsgränsen med en rad olika sorters konst. Anna Eggerts arbetar skickligt med många olika stilar, i rundans folder står det dock att det är en konstnär som arbetar med glas och betong. Jag är kanske inte helt övertygad av allt hon gör, men screentryckningarna och hennes sätt att arbeta med glas imponerar stort på mig. Hon är egentligen utbildad inom textilkonst, men har successivt anammat allt fler tekniker och material. Hon gör en hel del skulptural konst, exempelvis flätar och binder hon former av vidjor och grenar.
jag hör henne berätta, vilket jag hörde fler göra, att söndagen varit hektisk, med många, många besökare.  Säkerligen spelade det fina men inte överdrivet fina vädret sin roll. Definitivt fint nog för att locka ut folk, men inte finare än att de även lockas in i ateljéerna. Personligen tycker jag det hör till god sed att fråga innan man fotograferar inne i någons ateljé, här fick jag dock känslan att även om det var okej, så var det inte helt uppskattat med fotografering. Därför var jag mycket sparsam med  kameran. Kanske var det mest inbillning från min sida, men ett stiligt verk i glas fångade min kamera i alla fall.
Hur som helst, på hennes hemsida finns betydligt mer att beskåda.   www.annaeggert.se
 

I ett fönster i Anna Eggerts ateljé hängde ett exempel på hennes kunskaper i screentryck
och arbete med glas. I bakgrunden skymtar ett av brofästena till Älvsborgsbron

Ellen Lindström

Avslutningsvis måste jag belysa en av mina personliga favoriter som uppskattades väldigt mycket av oss alla - Ellen Lindström.
 I foldern presenteras Ellen Lindström född 1977, med titeln måleri, men det är nog främst skulpturerna som tilldrar sig den största uppmärksamheten hos besökarna. I fönstret till den lilla ateljén finner ett dussin mörka, magra figurer med utdragna, tunna kroppar. På ett annat ställe står en handfull blåvita, allvarsamma skulpturer som för tankarna till påskön. Fantastiskt skickligt utformade. Det går att dra tydliga paralleller mellan skulpturerna och hennes tavlor. På ett verk finner man en motsvarighet till figurerna i fönstret, det är en lång, smal och sorgsen figur som står framför två träd med aningen sänkt huvud. Färgtonen är mörk och dyster. Tavlorna, som väl egentligen är en form av teckningar, kan i bland tyckas ganska enkla men är direkt enastående.
Ett annat riktigt praktverk som man verkligen fascineras över är en svart och vit mask,  som nästan lite nonchalant ligger placerad mitt på hennes arbetsbord. Ett rött litet klistermärke signalera att den är såld. Och skulle jag handlat med mig någon konst hem från konstrundan, så skulle det nog blivit något av Ellen Lindströms verk. Genomgående för verken är att de lämnar en kall stämning i betraktaren. Som att döden hela tiden är närvarande, ett gränsland mellan liv och död. Ett synnerligen spännande konstnärskap som rekommenderas att besöka om tillfälle givs. 

Hemsida
www.ellenlindstrom.se

Väl mött nästa år
En av konstnärinnorna vi skrivit om tidigare på Majorna.nu som deltog i årets konstrunda är den duktiga keramikern Afsaneh Monemi. Tyvärr missade jag hennes  utställning på Ateljé Korvfabriken på Carnegiegatan. Däremot saknades Anders Bohman som vi också belyst här tidigare. Han deltog förra året. Om dessa båda konstnärer kan du läsa här: majórna.nu/Afsaneh Monemi  & majórna.nu/andersbohman
Till alla er som missade årets konstrunda kan man inte säga mycket mer, än att se till att besöka nästa års runda. Man behöver inte vara någon passionerad konstälskare för att uppskatta denna tillställning. Och kan man inte vänta tills nästa år så har många av konstnärerna säkerligen inget emot att visa upp sina verk och sina ateljéer om man bara hör av sig frågar.
Väl mött nästa år!


Text & foto : Johan Lundin | 2009-04-15
Konstrundan i Majorna, officiell hemsida:
www.konstrundanimajorna.se

www.majorna.nu - försöker alltid vara närvarande när det händer något i stadsdelen.
Har du något du tycker vi bör skriva om så kontakta oss gärna: info@majorna.nu