|
Istanbul vid Stigbergstorget
blev irländsk och bytte namn till The Oak, nu har man tagit tillbaka det
gamla namnet och blivit turkisk igen. Vi besökte den nygamla tavernan
och dess turkiska matutbud.
Turkiet är en smältdegel
när det gäller mat där influenserna från Medelhavet blandas med
mellanösterns traditioner. Från väst kommer de färska råvarorna och
smårättstraditionen, och från öst kommer kryddorna och de unika
smakerna.
Restaurang Istanbul är en nygammal turkisk taverna vid Stigbergstorget.
Efter flera års verksamhet bytte man plötsligt namn och inriktning och
blev irländska The Oak. Det var en övergång som aldrig riktigt kom att
fungera, lokalen kändes extremt mörk och var nästan alltid tom på
gäster. Nyligen bytte man tillbaka och blev Istanbul igen, lite
egendomligt att inte döpa om det till något nytt kan tyckas.
Till skillnad från The Oak så handlar Restaurang Istanbul mer om att äta
än att dricka. Trots detta håller ölutbudet ganska god standard.
På pump finner man såväl standardsorter som Falcon Export och Carlsberg,
men även tjeckiska Staropramen samt irländska Guinness och Kilkenny.
Till detta finns en rad flasköl. Möjligen är detta ett arv från
föregångaren The Oak som försvinner på sikt då det krävs en viss
efterfrågan för att kunna erbjuda detta. Turkiska restauranger och öl är
inget man direkt förknippar med varandra. Det är alltid trevligt att
finna nya, inhemska ölsorter. Därför blev vi lite besvikna när vi endast
fann Efes Pilsen, den mest kända av de turkiska ölen till det väl
tilltagna priset 49 kronor. Men som sagt, ölkulturen i landet är
inte särskilt stor.
Turkiska rätter
Menyn är i det närmaste helt och hållet inriktad på turkiska rätter och
består av bortåt 40 olika alternativ. Av dessa är mer än hälften
smårätter, vilket är ganska typiskt för det turkiska köket. Dessa brukar
kallas Meze och principen känns igen från de spanska tapasrätterna,
däremot är smaken långtifrån den samma.
Kötträtterna är många med såväl nöt som lamm, gris och kyckling. Bland
smårätterna återfinns en hel del vegetariska alternativ, något sämre
ställt är det med varmrätterna där en grönsaksgryta och friterade
auberginer med blandade grönsaker verkade vara enda alternativen. Är du
ute efter fisk är valen också få, friterad bäckfisk och ordinära
laxkotletter är allt som erbjuds. Annars är det första man finner på
menyn en ganska udda sak - nämligen inälvssoppa!
Prisnivån på en varmrätt ligger mellan 100-200 kronor, med tyngdpunkten
runt 120 kronor. Det ligger i paritet med andra liknande ställen. Fast
ett litet helgerbjudande med en utvald förrätt, huvudrätt och dryck hade
suttit på sin plats. Till samtliga rätter ingår som brukligt på turkiska
restauranger en korg med vitt bröd.
Blek lammgryta
En av rätterna vi prövade var Kuzu Sote som är en ganska ordinär
lammgryta med lök, tomat och champinjoner. Rätten i sig kändes
tämligen blek och lite mer fantasi med kryddorna kan man allt begära.
Lamm är ett kvalitetskänsligt kött och i det här fallet hade man inte
varit särskilt noga med att skära bort det seniga. Överhuvudtaget kändes
köttet segt. Lägg därtill att riset var halvkallt så blir summeringen av
rätten inte särskilt upphetsande.
Utsökt kebab
Kebab på turkisk restaurang är något helt annat än den variant vi vant
oss att finna i gatuköken. Turkiet är kebabens hemland och namnet kommer
av det av turkiska kebap, "grillat kött". Från bekanta hade vi hört att
restaurang Istanbuls kebab skulle hålla hög klass så detta blev ett
självklart val. Till rätten serveras lite grönsaker och en mild, fin
tzatziki samt bulgur. Men precis som med riset höll bulgurn dålig värme
vilket drar ner omdömet en aning. Trots detta ska Istanbul ha en stor
eloge för sin kebab som slår sina lokala konkurrenter med råge.
Rymlig och proper lokal
I mitt tycke ska en kvarterskrog sjuda av liv och sorl, det gjorde det
sannerligen inte vid vårt besök. Måhända var det för att det var en
söndag men stället är nog med sina två våningar aningen väl tilltaget
för sitt ändamål. Lokalen har dock fått sig ett lyft jämfört med sin
irländska föregångare. Det mesta är propert och borden är stiligt
uppdukade med vita dukar, levande ljus och prydligt utställda vinglas.
Fast man lider fortfarande av att lokalen är något mörk och dyster. Och
nog kunde man låtit bli att dekorera med träimitationer i plast?
Under helgerna satsar man på att få en lite livligare atmosfär. Bland
annat håller Club Sanela med sin orientaliska musik och magdans till
här. Även en del mindre liveframträdande verkar förekomma.
Servis och summering
Också slutligen servisen, utan att briljera var den fullt godkänd
förutom vid själva betalningen. Jag vet inte om det var en
tillfällighet, men att inte kunna dela på notan vid kortbetalning är
under all kritik. Men gillar du turkisk mat eller är sugen på att
utforska den närmare så är restaurangen, trots några mindre brister, ett
trevligt inslag väl värt att pröva på. Frågan är bara om Istanbul är
tillbaka för att stanna eller om vi kommer finna någon ny variant om ett
år. Ett annat likvärdigt alternativ är annars den grek/turkiska
restaurangen Efessos längre ner på Karl Johansgatan. Frågan är också hur
Istanbul kommer känna av konkurrensen från nyöppnade libanesiska
grannrestaurangen Chateau Beirut som också har stort fokus på Mezerätter.
 |
● Rikligt matutbud
● Majornas överlägset bästa kebab!
● Konsekventa i sin meny |
 |
● Ett litet helgerbjudande hade suttit på sin plats.
● Ljummet ris och ljummen bulgur ger inga bonuspoäng
● Lite mörk och ödslig lokal |
Text & foto: Johan
Lundin | 2008-11-23 |
