|
Djurgårdskyrkogården är Majornas minsta kyrkogård och kan idag tyckas ha
en något egendomlig placering. Omgiven av höga närliggande hus, en
bensinmack, ett flertal vägar och spårvagnsräls känns det heller inte
som den mest
rofyllda platsen. Och det är sannerligen på attraktiv mark dessa majbor
vilar, säkert mer än ett bostadsbolag skulle betalat en peng för att få
exploatera den
obebyggda marken. Nybyggda bostadsrätter i Majorna betingar inga
små summor idag.
Djurgårdskyrkogården omtalas redan år 1786 som "Arméns Flottas grav på
kungl. Djurgården", även om själva tomköpet ägde rum först 1799. Då
sålde kommerserådet Carl bagge ett område kallat "Lilla Knipelyckan" vid
"Tegelbruket" för 150 riksdaler. Köpet möjliggjordes genom 79 frivilliga
bidragsgivare.
Ursprungligen var det en kyrkogård för Gamla Amiralitetsvarvet, främst avsedd som begravningsplats för dess avlidna officerare.
Länge gick den också under namnet "Gamla varvskyrkogården" eller
"Amiralitetskyrkogården".När kyrkogården anlades rådde en
mycket lantlig prägel i området. Marken man köpte hade exempelvis
använts som ängsmark och endast enstaka små fastigheter fanns runt
omkring.
1812 har kyrkogården blivit för liten och ny mark behövdes inköpas. Carl
Bagge släppte ytterligare mark, men denna gång till ett betydligt högre
pris, 100 riksdaler. Motiveringen till det höjda
priset var att han under sommaren 1811 skördat 140 lispund "gott
torrt hårdvallhö".
1814 anläggs en mur kring den nya delen av Jonas Carlsson från Asperön,
denne åtgärdade samtidigt brister i den gamla muren.
I stora drag har kyrkogården bibehållet sin struktur fram till våra
dagar.
Sammanlagt finns det idag runt 400 gravarplatser. Och det råder en stor variationsrikedom beträffande gravvårds-typer från
olika tidsepoker. De äldsta är ett par stora stenhällar av kalksten från
början av 1800-talet.
En stad växer upp
Sakta men säkert börjar enstaka bebyggelse och verksamheter uppföras i
närheten, bl.a. ett av Majornas mest illa beryktade ställe vid namn Djurgårdsvärdshuset, i
folkmun kallat Helvetet. Helvetet hade sin lokal alldeles på andra sidan
gatan. Och det sägs att överförfriskade gäster med jämna
mellanrum vinglade in på kyrkogården där de föll omkull för en tupplur.
Några större förändringar skedde dock inte förrän i modern tid. I slutet
av 1800-talet planeras vägsträckningar och kvartersindelningar. I vilken
omfattning det bebyggs är oklart men under 1900-talets första
hälft genomgår området kring kyrkogården en total förändring och den tidigare
lantliga prägeln suddas ut. I början av seklet anläggs
Djurgårdsplatsen, den plats där sedermera Shell uppförs. Alldeles intill
järnstaketet lägger man spårvagnsräls. Kvartersmarken väster om kyrkogården bebyggs under
1930-talet och i den öster med högresta tegelfastigheter under 1960-talet.
Kyrkogårdens omgivning genomgick en radikal förändring under
1900-talets första hälft.
Numera omgärdas
den av hus från 1930-talet och
60-talet, samt av vägar och spårvagnsräls.
Ovanpå detta, slog den
obarmhärtiga
almsjukan ut den högresta allé som tidigare präglat platsen.
Idag är det svårt, för att inte säga omöjligt, att
föreställa sig hur det såg ut när Carl bagge bärgade rikliga skördar med
hö och vägarna runt omkring mest påminde om stigar. Men om omgivningen
förändrats radikalt, så har kyrkogården förblivit liten och behållit en
hel del av sina gamla drag. Och lär förhoppningsvis göra så långt
framöver också.
Almsjukan ger kyrkogården en ny skepnad.
Helt oförändrad har naturligtvis inte kyrkogården varit genom åren.
Gravstenar har bytts ut, vissa gångar har ändrats och växtlighet har
kommit och gått. I synnerhet en faktor har förändrat dess skepnad
markant.
Kyrkogårdens vegetation dominerades tidigare av en hög almallé som fått
givit vika för den skoningslösa almsjukan. Träden som troligen
planterades under mitten av 1800-talet skärmade av och skapade en sluten
och lummig
karaktär. Även buskar och övrig vegetation är idag mer fåtalig på
kyrkogården än tidigare. Resultatet har blivit en öppnare och i bland
nästan kal plats. Bland dagens vegetation utmärker sig ett par
stiliga hängträd, några askar, en och annan syren samt ett par rododenrombuskar.
Kanske är det åter dags för en trädplantering?
Djurgårdskyrkogården runt sekelskiftet 1900 var en omsluten och betydligt lummigare
miljö än dagens
kyrkogård. Bakom denna förändring ligger främst
Almsjukan men också en allmänt minskad vegetation. Kanske
är det åter dags för nyplanteringar på Djurgårdskyrkogården? Fotografiet
är taget av Aron Jonason år 1901
Vackert
smidesstaket
Järnstaketet med sin speciella smideskaraktär har tillkommit någon gång under 1900-talets första decennier,
något oklart precis när. Huvudgrinden är dock troligen något
äldre.
Vid anläggandet av järnstängslet väcktes ett visst motstånd. Något annat
än en stenmur ansågs inte dugligt nog. Idag är
tongångarna annorlunda och vikten av att underhålla och bevara det
vackra smidet har till och med varit uppe på den politiska dagordningen.
Människors syn på saker och ting förändras genom åren, och i bland
ganska radikalt. Detta är lätt att glömma och en anledning god
nog att tänka sig för mer än en gång i samband med rivnings- och
restauerringsprojekt. Staketet står på förstärkta delar av den mur
som uppfördes 1814 av murare Jonas Carlsson från Asperö.
Kapellet
Det lilla gulputsade kapellet 'benhuset' uppfördes 1859 men är idag helt ombyggt
och har en ganska typisk 1950-talskaraktär. Ett enkelt altare står
fortfarande kvar men byggnaden som sådan används sedan många år främst
som förråd.
Ett benhus var, som det låter, en byggnad där man förvarade uppgrävda
människoben. Huruvida det gjorts här är däremot oklart.
Glöm inte att göra ett besök innanför muren nästa gång du passerar
förbi.
Text: H. J Lundin
Foto: H. J. Lundin & Aron Jonason |
