Bryggerier i Majorna Förr i tiden fanns det många fler bryggerier än idag, nästan varenda by hade ett och i städerna fanns det ofta flera. Även i Majorna har det funnits flera olika bryggerier. Kronan, Sannalidens och Silverkällans bryggeri är exempel på några av dem. Idag finns dock tyvärr inget aktivt bryggeri kvar men visst skulle det vara roligt om det funnits ett lokalt litet bryggeri i stadsdelen? Det har funnits ett stort antal bryggerier i Majorna, de flesta mindre men även ett par riktigt stora. De som listas nedan är långt ifrån alla utan kanske de mest kända, eller snarare de vi vet mest om idag. För många av bryggerierna känner man nästan bara till namnet på. Så har någon läsare mer information eller någon kuriosa från dessa eller andra bryggerier i Majorna så blir vi glada om ni skriver oss en rad. Carnegie / Lorentska bryggeriet Carnegie är utan tvekan det mest kända och det största av Majornas bryggerier. Bryggeriet grundades 1813 och hette från början Lorentska bryggeriet efter grundaren Abraham Robert Lorent som var en tysk köpman. Bryggeriets porter blev en succé och verksamheten expanderade kraftigt. 1833 avled Lorent och bryggeriet såldes till den blott 23-årige David Carnegie. 1842 ändrades namnet på företaget till det mer välbekanta David Carnegie & Co i samband med att fyra andra delägare köpte in sig i verksamheten. Men man hade redan börjat använda Carnegie som ett varumärke för sin porteröl 1836 vilket faktiskt gör Carnegie till det äldsta varumärket i Sverige som fortfarande används. Carnegie porter blev snabbt ett mycket känt öl och mycket av tillverkningen gick på export världen över. 1916 nåddes toppen av produktionen med över 5,5 miljoner liter. 1921 tog Vin & Spritcentralen över men redan 1928 såldes Carnegie vidare till Pripp & Lyckholms som fortsatte produktionen vid bryggeriet fram till 1976. Idag produceras Carnegie porter alltjämnt men numera i Falkenberg dit Carlsberg förlade tillverkningen efter att man köpt Pripps år 2000. Eftersom Carnegie både funnits länge, sålts i stora mängder och dessutom världen över så finns det ganska mycket kul kuriosa. En del finns att beskåda på Hotel Novotel i Klippan som har en liten samling för att påminna om vad lokalerna en gång användes till. Novotel säljer även porter I sin restauran Carnegie Kaj för de som vill prova drycken. Är man ett riktigt fan av porter så kan man försöka bli medlem av Porter Drinkers Assocciation eller Portersällskapet som det också kallas. Dom har ofta har sina möten här nere med provsmakning och allehanda aktiviteter. Handelsakademin som huserar i husen bredvid (bl.a. Carnegies gamla kontor) har också samlat på sig en del. Novotel är det ju enkelt att besöka om man har vägarna förbi eftersom deras grejer sitter uppsatta i de offentliga lokalerna medan man kanske får fråga snällt om man skall få se det som Handelsakademin har i sina lokaler. Bryggeriet Kronan Det näst största av de bryggerier Majorna varit begåvat med är Kronan. Bryggeriet huserade på Karl Johansgatan 23 – 29 i det stora tegelhus som idag tagits i besittning av Göteborgs Miljöförvaltning. Bryggeriet grundades 1891 av bröderna August och Christian Röhss samt G. D. Kennedy och Henrik Pripp. Henrik Pripp vars farfar var den legendariska J. A. Pripp, grundaren av Pripp bryggerierna, lämnade Prippsföretagen i och med starten av Kronan och blev alltså en konkurrent till sina släktingar. 1892 kom bryggningen igång och försäljningen gick mycket bra. Man bryggde både öl och svagdricka och exporterade även öl till utlandet. 1900 hade man 150 anställda och var en stor konkurrent till Pripp som således köpte upp bryggeriet 1902. Henrik Pripp lämnade därmed företaget men i övrigt fortsatte dock produktionen på samma plats och under samma namn fram till 1917 då bryggeriet lades ner. Huvudbyggnaden står som sagt kvar idag även om inte mycket berättar om vad det en gång varit. En ordentlig informationsskylt kan man tycka vore på sin plats. Enegrens bryggeri / Majornas bryggeri  / Åström & Persson Enegrens bryggeri grundades 1859 av Emanuel Bernhard Enegren och tillverkade mest svagdricka. Platsen för bryggeriet var korsningen Karl Johansgatan 98 och Höglundsgatan, den senare finns dock inte längre utan försvann 1971 under den stora rivningsvågen runt Gröna gatan. Under åren bytte bryggeriet namn några gånger. Ursprungligen hette det Enegrens bryggeri för att sedan byta till Majornas bryggeri, som väl är det mest kända av namnen, för att 1909 ändra till Åström & Persson i samband med att Enegren sålde sitt bryggeri. Under detta namn drevs bryggeriet fram till 1916, vad som inräffade då är oklart, dock fortsatte viss verksamhet ända fram till 1949 då Pripps köpte upp det och lade ner allting för gott. Som mest hade bryggeriet fyra anställda och det var således ingen stor verksamhet, den mest kända produkten hette EBE-dricka efter grundarens initaler. Idag finns ingenting kvar av det gamla bryggeriet förutom en del kuriosa. Sannalidens bryggeri Ett annat litet bryggeri som mest bryggde svagdricka var Sannalidens bryggeri. Bryggeriet grundades 1886 vid Sannaliden på adressen Nya Varvsvägen 10 som är ytterliggare en gata som inte längre finns. Den utgör numera en del av Karl Johansgatan och Banehagsgatan. Redan 1888 flyttade man till Karl Johansgatan 76A där man övertog avlidne bagaren F.L. Ljungqvists lokaler och stannade tills verksamheten upphörde på 1940-talet. Grundare var Johannes Andersson, Anders Johansson, N. A. Johansson och J. P. Carlsson, men efter diverse turer stod 1890 Johannes Andersson som ensam ägare. Han och senare hans släktingar drev sedan bryggeriet fram till 1947 då det gick i graven. Även om Sannaliden var litet hade man ungefär dubbelt så stor produktion som Enegrenska och man hade runt sex anställda som mest. Silverkällans bryggeri Silverkällan bryggeri låg även det på Nya Varvsvägen 10 och var en fortsättning på Sannalidens verksamhet när den flyttade till Karl Johansgatan 1888. Ägare till Silverkällan var A. G. A. Gillberg och J. A. Lysell och produktionen var främst svagdricka men även svensköl. Silverkällan verkade ha lyckats bättre än Sannaliden då man år 1890 hade tre gånger så stort tillverkningsvärde. Men bryggeriet brann ned redan 1891 och efter det upphörde bryggeriets blott treåriga verksamhet. Eftersom bryggeriet brann ner och gatan försvunnit så är det svårt att hitta något att titta på idag. Man får nöja sig med de eventuella kuriosa man kan uppbringa. Stigbergets bryggeri Stigbergets bryggeri anlades på Oscarsgatan i anslutning till Stigbergets värdshus år 1722, inte långt från nuvarande Henriksberg. Bryggeriets anor är dock äldre än så, ända sedan 1638 hade de fina släkterna Krakaus och Poppelman bedrivit bryggeriverksamhet inne i själva staden. Den som valde att flytta ut bryggeriet var Emerentia Poppelman-Stillman, troligtvis med anledning av sitt giftermål med Cornelius Schael, "Herren på Stigberget". Särskilt länge han hon dock aldrig driva bryggeriet på sin nya plats innan hon avled. Lyckligtvis godkände bryggargillets medlemmar maken Schaul som bryggare,vilket var ett krav för att få driva bryggeri vid denna tiden. Det Schaelska bryggeriet växte och skaffade sig snart en stor kundkrets, delvis tack vare sin strategiska placering i närheten till Ostindiska kompaniets förtöjningsplatser vid Klippan. Snart var bryggeriet så stort att det t.o.m. ansågs som ett problem av det mäktiga bryggargillet. Trots försök att begränsa dess dominans så växte bryggeriet för att nå sin glansperiod under mitten av 1700-talet då den kraftfulla Barbara Schael drev det. Från 1770 då Barbara inte längre var i livet hette innehavaren L. O Lindberg och 1799 överläts det till Bryggaren William Gavin som drev det i tjugofem år framåt. Vid William Gavins bortgång 1824 tog hans änka Helena f. Hallström över bryggeriet, men efter en tioårsperiod läggs det ner för gott.  Den som är petig kanske påpekar att detta bryggeri egentligen låg i Masthugget. Och visst är det så, men det låg trots allt i direkt anslutning till Majorna där man hade en betydande del av sin försäljning. Dessutom lär området i äldre tider faktiskt tillhört Majorna. Bryggerihistoria Bryggerinäringen har som de flesta andra näringar utvecklats och effektiviserats. Fram till mitten av 1800-talet var ölbryggning i princip ett hantverk i Sverige. Öl bryggdes både av bryggerier och i hemmen för husbehov. För att brygga öl krävdes ingen speciell teknik eller apparatur även om det förstås behövde hantverksskicklighet för att brygga god sådan. Bryggerierna sålde till både krogar och privatpersoner medan husbehovsbryggningen oftast bara var just för familjen eller grannskapet även om ett överskott kunde säljas. Öl dracks vid den här tiden i ganska stora mängder, bl.a. på grund av bristen på rent vatten, och det mesta av ölet var en sötare och svagare typ än vad vi är vana vid idag. Detta överjästa öl kallades svensköl och var en färskvara. Och eftersom det fanns dåligt med transportmedel och kylmöjligheter kunde man inte täcka några större områden vilket är en av anledningarna till de många bryggerierna. Vid denna tid fanns inte heller de flaskor eller burkar vi är vana vid idag utan ölet förvarades och såldes i kaggar eller tunnor av trä. Under senare av delen av 1800-talet genomgick bryggerinäringen en revolution. Dels innebar ångmaskinen och andra industriella framsteg att bryggningen kunde effektiviseras. Under denna tid gjorde ett nytt öl sitt intåg på marknaden, det så kallade bayerska ölet (även kallat munchener) som kräver kylning vid framställningen. Öltypen var visserligen känd sedan tidigare men just kylningen ställde till problem. De få som tillverkade öltet hade fått förlita sig på stora islager men med kylteknikens intåg så blev en större produktion möjlig. Även nya jästsorter gjorde att kvaliteten kunde hållas högre och jämnare än förr och med flaskornas intåg så blev även förvaringen bättre. Det bayerska ölet blev mycket populärt och de bryggerier som inte kunde investera i den nya tekniken fick problem och inte heller kunde man brygga detta ölet hemma. Dock fortsatte antalet bryggerier att öka och under senare delen av 1800-talet fanns över 500 bryggerier i Sverige. Nu började också flaskor och etiketter införas på alvar samt också sådant som underlägg, brickor och glas med bryggeriernas namn på så att de kunde göra reklam för sin öl. Ord som ångbryggeri, bayerskt öl och andra för tiden nya uttryck användes för att visa på att man var ett modernt bryggeri med kvalitativa produkter. Den tekniska utvecklingen fortsatte vilket i sin tur krävde investeringar vilket resulterade i att bryggerinäringens koncentration till ett fåtal större bryggerier påbörjades då det var svårt att på egen hand klara av finansieringen. Antingen fick man köpa upp konkurrenter eller gå samman och ofta skedde båda samtidigt. 1917 kom en milstolpe i svensk alkoholhistoria genom införandet av motboken. Starköl blev förbjudet och det enda starkölet som fanns att köpa var mot recept på apoteket. Porter från Carnegie kunde till exempel skrivas ut på recept för olika åkommor. Helt försvann inte den svenska starkölstillverkningen i och med att starköl exporterades vilket också är orsaken till att starköl i Sverige ibland kallas för exportöl. I Sverige fick man dock nöja sig med svagdricka eller pilsner. Alla som sett en gammal svensk pilsnerfilm känner väl till de så kallade öl-caféerna, på dessa serverades pilsner som var ett ganska svagt öl som motsvarar dagens folköl på ett ungefär. Motboken slog förstås mot bryggerinäringen och skapade ett än starkare omvandlingstryck mot större och färre bryggerier vilket ytterliggare accelererade efter kriget då starkt förbättrade transportmöjligheter gjorde de möjligt för de stora bryggerierna att nå än fler konsumenter. Motboken avskaffades 1955 och starköl fick åter säljas fritt i Sverige på systembolaget. En annan nymodighet såg också dagens ljus 1955, nämligen ölburken. Den marknadsfördes som ett miljövänligare, tåligare och lättare alternativ. I reklamen nämndes också fördelen att man ju slapp bära tillbaka burkarna för pantning, istället var det bara att slänga dem hopknycklade bland soporna! Pripps kom i sin reklam t.ex. med tipset att lägga sten i burken när man var på sjön för att de på så vis skulle sjunka snabbare. Någon jätteökning av öldrickandet innebar dock varken införandet av starkölet eller burken utan utslagningen och sammanslagningen av bryggerierna fortsatte. 1965 kom dock en vändning i och med införandet av mellanölet som ju fick säljas i vanliga butiker. Försäljningen formligen exploderade och både stora och små bryggerier vädrade morgonluft. Förutom att det producerades en massa öl så gick reklamfirmorna och produktutvecklarna också på högvarv. Ölreklamen nådde nya höjder och det togs fram många nya typer av förpackningar. En av dem var den kortlivade så kallade Rigellon, en plastflaska med pappershölje, som skulle vara lättare än alla andra förpackningar och dessutom väldigt miljövänlig då det påstods att den efter ett tag skulle försvinna av sig själv om den hamnade i naturen. Att så inte är fallet vet vi idag då man fortfarande kan råka på en under en promenad i skog och mark. Men lyckan skulle inte vara länge utan 1977 avskaffades mellanölet och eftersom systembolaget som lök på laxen krävde att man skulle producera en viss volym för att få sälja till dem så blev det dubbelt illa för de små bryggarna. Under några få år skedde en massiv utslagning av bryggerier som fortsatte i princip fram till 2000-talets början då en del mindre lokala bryggerier började dyka upp igen. De flesta bättre pubar kan idag servera ett antal öl från mindre bryggerier, ofta lokala, vilket förstås är en trevlig utveckling för dem av oss som gillar god öl. Nu väntar vi bara på att någon skall återuppliva något gammalt märke från Majorna eller skapa ett nytt! Text : Tobbe Johansson | 2011-09-13 Bildtexter samt stycket om Stigbergets bryggeri: Johan Lundin Pennteckning på Carnegie: Maria Röhl Foto på Kronas bryggeri: Aron Jonason

Henrik Pripp var med och grundade Kronans bryggeri i Majorna och blev därmed en konkurrent till sina släktingar på Pripps. Vid sekelskiftet 1900 hade företaget runt 150 anställda och tillverkade både öl och svagdricka i stora mängder.  På denna faktura från 1906 kan man se bryggeriet Kronans anläggning i Majorna.                Huvudbyggnaden finns fortfarande kvar utmed Karl Johansgatan      David Carnegie d.y. var bara 23 år när han köpte Lorentska bryggeriet.                     Några år senare bytte bryggeriet namn till David Carnegie & Co Carnegies porteröl har en stark rostad chokladton med bitter humlekaraktär och en del sötma. Till skillnad från de flesta andra öl tjänar det på att lagras och smakar som bäst efter tio år eller mer. Idag tillverkas den klassiska ölen i Falkenberg.      Brygghuset vid Carnegies Porterbruk, så som det såg ut i mitten på 1950-talet         Sannalidens bryggeri grundades 1886 och framställde främst svagdricka.                        Den årliga årliga produktion av drycken låg runt 6000 hl.

                                             Sannalidens bryggeri grundades 1886 och framställde framförallt svagdricka, fabriken på bilden låg på Karl Johansgatan 76A

                                                    Enegrens bryggeri grundades redan 1859 av Emanuel Bernhard Enegren, det lilla bryggeriet som senare bytte namn till
                                                        Majornas bryggeri var beläget vid en försvunnen korsning på Karl Johansgatan 98. Fotot är troligtvis taget 1936.
 



                                                                          Så här såg Majornas bryggeri ut runt 1920, på bilden syns bryggaren J. L. Persson.
                                                                                           Vid denna tid hade man döpt om bryggeriet till Åström & Persson.

                                                   När det här fotografiet togs i början av 1960-talet var Majornas bryggeri uppköpt och nedlagt av Pripps.
                                                   Verksamheten hade man haft i det gula, låga trähuset mitt i bilden. Några år senare försvann det och grannhusen
                                                   i samband med att Wallenstam och HSB påbörjade anläggandet av sina väldiga kolosser längs hela gatan.







                                                                         Bryggeriaktibolaget Kronans lokaler finns till stor del kvar utmed Karl Johansgatan.
                                                                            Landshövdingehuset till höger är däremot borta och ersatt med ICA's lokaler.

                                                                                                 




                                          1813 grundades Lorentska bryggeriet, ett legendariskt bryggeri nere vid Klippan som senare döptes om till David Carnegie & Co.
                                                                                                            Bilden visar hur delar av fabriken såg ut på 1840-talet.




                                                                 Redan 1836 började Lorentska bryggeriet använda Carnegie som ett varumärke för sin uppskattade porteröl,
                                                                                   detta gör Carnegie till det äldsta varumärket i Sverige som fortfarande används.

        Carnegie var inte bara ett framgångsrikt porterbryggeri, det var också ett sockerbruk som på kort tid byggdes upp till det modernaste sockerraffinaderiet i Sverige.
                                                                          Så här såg delar av den väldiga anläggningen ut kring sekelskiftet 1900.

                                                                                                           Krogbild från 1890-talets Göteborg

                                                                      Lokala mikrobryggerier börjar bli allt vanligare och det hade förstås varit en dröm att kunna
                                                                           sätta sig på sin favoritpub i Majorna och avnjta en öl som är tillverkad i stadsdelen