.

Ett kulturarv på Bangatan riskerar
att förloras
.
Fastighetsägaren har låtit den 111 år gamla tegelfastigheten på Bangatan 10 förfalla till den grad att han nu lämnat in en förfrågan om rivningslov till kommunen. Skulle detta kulturhistoriskt värdefulla hus försvinna tappar gatan en stor del av sin speciella charm av brokig bebyggelse. Dessutom är vi oroliga för att det i slutändan blir mer än ett eller två hus som rivs.

Den vackra tegelfastigheten på Bangatan 10 uppfördes år 1900 efter ritningar av arkitekt Oscar W. Nilsson. Idag är det en vanskött och illa underhållen fastighet vars framtid känns mycket osäker. Särskilt osäker känns den då fastighetsägaren Lars-Eric Persson (KB Signalen) nyligen ansökt om rivningslov.
Argumenten är de gamla vanliga, att byggnaden är alltför nedgången för att kunna renoveras. Vilket förstås är en ren bluff. Betydligt mer avancerade restaureringar har gjorts många gånger tidigare och ett färskt exempel på att hus i minst lika dåligt skick går att rädda finner vi på nära håll. Kvarteret Oktanten utmed Karl Johansgatan vid ICA sjöng efter decennier av förfall på absolut sista versen innan en omfattande restauration påbörjades.

Svag lagstiftning
Det är inget nytt att oseriösa fastighetsägare medvetet låter gamla fastigheter förfalla för att sedan kunna riva dem och uppföra nya mer lönsamma.
Precis som Oktanten så är fastigheten på Bangatan 10 utpekat som kulturhistoriskt värdefullt i Göteborgs bevarandeplan. Och frågan är om det inte är dags att se över lagstiftningen för hur kultur-värden av det här slaget får behandlas. Det finns gott om exempel på byggnader med ännu större kulturvärden som vanskötts fullständigt utan att någon ingripit. Nog kan man tycka att det borde vara enklare att få till någon form av tvångsförvaltning av kommunen, eller till och med tvångsförsäljning om det är riktigt illa. Kännbara bötesbelopp är också något som skulle kunna bita på den här typen av oseriösa aktörer. Faktum är att det idag knappt verkar finnas några som helst redskap att ta till.
Rune Forssén på stadsbyggnadskontoret har tidigare pekat ut byggnaden på Bangatan som Göteborgs värsta hyresfastighet. Samtidigt säger han, att trots det extremt brisfälliga underhållet som lett till fukt- och mögelskador, tak som ramlat in, balkonger som varit på väg att rasa, undermåliga el- och gasinstallationer samt avsaknad av centralvärme och varmvatten, så finns det inga riktiga befogenheter att tvinga fastighetsägaren att göra något. Så länge brandsäkerheten och hyresgästernas säkerhet uppfylls kan ägaren göra i det närmaste vad han vill.
Även Benny Nyström, jurist från Hyresgästföreningen, har dömt ut fastigheten som en av de sämsta i Göteborg. Han påpekar också att fastighetsägaren alltid skall använda en del av hyran till underhåll och reparationer, oavsett hur hög eller låg hyran har varit. Detta har onekligen inte skett i det här fallet.

Rivningshysterins nya ansikte
Att enstaka gamla byggnader i bland försvinner är förstås oundvikligt. Men med tanke på hur hårt man gått fram i Göteborg tidigare, så bör man vara varsam och restriktiv med nya rivningar. Göteborg behöver sina gamla hus för att behålla sin attraktiva karaktär, och den folkliga opinionen har i efterhand inte varit nådig mot den rivningshysteri som drog fram över staden under 1900-talets mitt och andra hälft. Dessa gigantiska rivningsprojekt satte djupa spår i stadsbilden och dess skönhet, skador som vi ännu idag försöker reparera.
Numera är den typen av rivningshysterier som präglade stora delar av1900-talet lyckligtvis borta, inte minst därför att det inte skulle tolereras av invånarna. Idag rivs i stället byggnaderna en i taget, vilket gör att man får igenom det utan att jobbiga folkstormar uppstår. Men med internet har samtidigt nya mobiliseringsverktyg tillkommit och det är glädjande att se att en protestsida mot rivningen av Bangatan 10 i dagsläget samlat en bra bit över två tusen medlemmar.

Intakt exteriör
Byggnaden är i dagsläget svårt sättningsskadad och rent allmänt i ett mycket uselt skick. Samtidigt är det ett synnerligen välbevarat hus. Såväl fasad, gårdsmiljö och trapphus är anmärkningsvärt intakta och husets fönster är kvar från byggnadstiden. På innergården som inte heller förändrats nämnvärt, står ett utedass kvar som ett minne från svunnen tid. Till skillnad från själva renoveringen, så skulle det inte krävas särskilt mycket jobb för att göra gården betydligt trevligare. Varför inte anlägga lite rabatter, ställa ut lite utemöbler och bygga en gemensam grill?
Exteriören har som nämnts bibehållit sin karaktär i över hundra år och är en av huvudanledningarna till att bevara huset. Dock verkar även interiören till viss del vara sparad. I flera av lägenheterna finns kakelugnar, gamla spisar, utsmyckning och annat från husets första tid.

Orglar, grönsaker och fotbolls VM
I huset har det genom åren funnits ett oräkneligt antal butiker och yrkesutövare. Mest känd är kanske H. Lindegren Orgelfabrik som flyttade hit från Allmänna vägen 1918. Lindegrens grundades av fabrikör Söderling redan i början av 1800-talet och var ett piporgelbyggeri vars orglar man ännu finner runt om i landets kyrkor. För bara några år sedan satt det forfarande kvar en skylt på en dörr som vittnade om verksamheten.
Många förknippar nog annars främst huset med den klassiska grönsaksbutiken Glada Gurkan som startade sin verksamhet här innan man flyttade till nya lokaler i grannfastigheten. Eller kanske Fotbolls VM som ju visades i en av lokalerna för entusiastiska besökare. Under senare år har även Reagera hållit till i huset där man sålde ekologiska och rättvisemärkta kläder. Idag är det en frisörsalong i ena hörnet och bredvid finns en nyligen öppnad butik med skinnväskor och accessoarer. En tredje butikslokal står sedan en tid tillbaka tom.

Skenande hyreskostnader avskräcker
Det har höjts en del röster för att man inte vill lyxrenovera eller omvandla fastigheten till bostadsrätter. Att man ska försöka behålla dess originella karaktär med en lägre standard och därmed också lägre hyra. Detta har jag stor förståelse för, dels för att nuvarande hyresgäster ska kuna bo kvar, men också för att det i stor utsträckning bidrar till husets säregenhet.
Samtidigt finns det en verklighet man inte kan blunda för. Att bara fortsätta som det är nu är inget alternativ. Det enda det leder till är att fastighetsägaren får sin vilja genom och rivningen är definitivt ett faktum. Ska man rädda en fastighet av det här slaget så krävs en hel del pengar, vilket förstås i slutändan påverkar boendekostnaden markant. Förvisso går det att kompromissa en hel del, huset behöver inte ha alla nymodigheter. Men att hyrorna landar på en mer normal marknadsanpassad nivå för området tror jag tyvärr är oundvikligt i längden. Hade en viss kontinuerlig renovering skett skulle situationen sett annourlunda ut, men nu kan man på sätt och vis säga att det är för sent för de boende att kunna fortsätta på ett liknande sätt i framtiden. Antingen rivs huset eller normaliseras det.

En del av Bangatans charm
Det som mer än något annat bidrar till Bangatans charm är dess brokiga bebyggelse. Här samsas alla tänkbara sorters hus och arkitekturer. Litet och stort. Gammal och nytt. Allt från Wallenstams förortskolosser 'Vita Björn' från början av 1960-talet till enkla, små låga trähus från 1800-talet. Att de sistnämnda överhuvudtaget överlevt fram till våra dagar är något av en gåta. Rivningshysterin som påbörjades i Göteborg i mitten på 1900-talet slog som på så många andra ställen hårt mot Bangatan. Förutom att en hel del mindre träkåkar av äldre datum försvann abrupt ur gatubilden så revs också en lång rad landshövdingehus. Fast det faktum att man inte rev allt och att en ny delvis blandad bebyggelse uppförts i olika etapper gör att gatan behållit eller snarare skapat sig en ny skön känsla. En av de viktigaste byggklossarna i detta är den småpampiga tegelfastigheten på Bangatan 10. Skulle den försvinna, då mister gatan en oersersättlig del av sin charm. Till saken hör också att det finns ytterst få hus kvar av den här typen i Majorna.

Vad står sedan på tur?
Så sent som i mitten på 1990-talets revs det gamla hus på Bangatan. Om ytterligare en rivning skulle drivas genom så bör man med all rätt ställa sig frågan, vad står på tur här näst? Risken att någon eller snarare några av grannfastigheterna också försvinner känns ganska överhängande. På Bangatan 16 ligger ett liknande stenhus, uppfört 1906. Huset har samma nonchalanta ägare som det berörda huset på nummer 10. Även här finner man en mycket välbevarad exteriör,  inte minst de smäckra och dekorativt utformade balkongräckena som vetter ut mot gatan.
Fast framförallt känns det som att de gamla låga träkåkarna från 1800-talets andra hälft ligger risigt till. Det är en sorglig syn att se dessa, för hela Göteborg, så unika gamla husen stå tomma och förfalla. Några av husen ägs och används av Tibergs möbler. Varför man inte rustar upp dem och hyr ut dem eller använder dem till något mer spännande än lagerlokaler är för mig helt ofattbart. Känner företaget något som helst ansvar för hur området skall se ut i framtiden, då är det dags att göra något ganska omgående.
Ett par av husen i området sitter mer eller mindre samman och en lite udda detalj är att bakom dem reser sig fler hus som man knappt lägger märke till från gatan. Bland annat finns ett rött hus av landshövdingsstil från 1892. Huset ser mer eller mindre obebott ut och då det är sammanbyggt med det på nummer 10 så är en rivning även här inte helt otänkbar.

En gata med framtidspotential
Det känns också lite ironiskt att rivningshoten tonar upp just nu, när det känns som att Bangatan äntligen är på väg att vakna upp efter många slumrande år. De tämligen nyetablerade ställena Kafé Kultur och den livfulla brasilianska restaurangen Ipanema har visat att det går att få i gång gatan. En rörelse brukar leda till en annan och att då plötsligt börja riva husen som gör gatan så speciell och attraktiv känns ju inte vidare begåvat.
Ärendet behandlas för tillfället av kommunen där Kultur-nämnden varit tydliga och definitivt avstyrker en rivning. Stadsdels-förvaltningen Majorna-Linné skriver förvisso vackert i sitt utlåtande och att det är önskvärt att behålla huset. Men något uttalat nej går inte att finna. Vidare vill man att en grundlig utredning görs om det är tekniskt möjligt att rusta upp huset. Byggnadsnämnden som är det viktiga organet i sammanhanget tar det slutliga beslutet någon gång efter sommaren och då lär vi få veta mer om husets framtid. Fast hur vore det om man även lät stadens invånare få säga vad de tycker i frågan?
Jag rekommederar starkt att visa ditt missnöje genom att gå med och stödja protestsidan på Facebook

Text: Johan Lundin | 2011-05-18
Foto: Johan Lundin