Carl Johans kyrka

Äldre vykort på Carl Johanskyrkan, uppförd 1824-1826

Utsikt mot Chapmans torg och Kusttorget

Kyrkorådet i Carl Johans Församling 1971.
Foto lånat ur 'Göteborgaren i tro och handling' (1983)

Carl Johans Kyrka år 2008, på sin resliga plats i Majorna. Foto Johan Lundin

Källor:

● På mamms gator. Blomgren, Gunnar W.  1991
● Majornas kyrkokrönika. Pehrsson Per.  1926.
● Majorna - En resa genom fem sekel. Carlsson Gösta. Ola Carlsson 2007
● Västanfläkt - Majornas jul 1956. Årg 29
● Majornas historia. Hallén, Rosengren, Sandberg. 2007
● 1883 års kyrkor - då och nu. Rinman Karl Eric 1983
   (Ur boken Göteborgaren och kyrkan - i tro och handling)
● GT, 2 januari 2008

Vidareläsning på Majorna.nu

Vill du läsa mer om vädersågen och om hur platsen för nuvarande Carl Johans Kyrka användes längre tillbaka i tiden, klicka vidare nedan:
Vädersågen - en udda skapelse i Majorna.

Läs också om Varvsförsamlingens och Mariebergsförsamlingens gamla  kyrkogårdar:
Mariebergs kyrkogård- Charmig kyrkogård med anor från 1700-talet
Djurgårdskyrkogården, Göteborgs äldsta kyrkogård.

En stormig höstdag 1824 lades första stenen till Majornas kyrka, ritad av arkitekt Fredrik Bloom och uppkallad efter dåtidens kung Carl Johan XIV. Tidigare hade invånarna varit hänvisade Örgryte församling samt till en temporär gammal förrådsbyggnad som inretts till kyrka.

Torsdagen den 18 november 1824 var en högtidsdag i Majorna. Då lades grundstenen till Carl Johans kyrka gemensamt under högtidliga former av biskop Carl Fredrik Wingård och landshövding Axel Pontus von Rosen. Tullinspektör G. Flinberg från Klippan utropade därefter kyrkans namn och med pompa och stått lät han avfyra 64 kanonskott. De inplanerade festligheterna kom emellertid av sig något. Det var en blåsig dag i Göteborg och före kvällen skulle en fruktansvärd höststorm rasa som fick gatorna närmast älven att helt översvämmas.

Uppförandet av kyrkan gick inte helt efter beräkningarna. Trots avsatta medel och stora donationer hade man det bekymmersamt med finanserna. Lagom till advent 1826 stod dock kyrkan så pass färdig att den ansågs kunna invigas på sin resliga plats av biskopen. Till sin helhet återstod fortfarande mycket arbete som även framöver fördröjdes av ekonomiska skäl.

Arkitekten hette Fredrik Blom och sitt namn har kyrkan fått uppkallat till minne av kung Carl XIV Johan. I Juli 1828 fick kyrkan förövrigt högst prominent besök då självaste kungen hedrade den med sin vistelse. Vid sin visit skänkte han bl.a. altarsilver och mässhakar.

 
Renoverad och delvis ombyggd under årens lopp
Precis som de flesta andra kyrkor runt om i landet har Carl Johans kyrka genomgått flera ombyggnationer och renoveringar genom åren. 1838 anlades en stentrappa som ersättning för den bristfälliga trätrappa som tidigare ledde upp kyrkan. 1840 gjordes en del reparationer och kyrkan målades utvändigt med limfärg.
Under kyrkans första decennier fanns ingen som helst uppvärmning. 1847 installerades därför en kakelugn i sakristian, tio år senare kompletterade man med två värmeapparater. Samma år vidgades även den utvändiga trappan till dubbla bredden av finhuggen granit från Malmöns stenbrott.
En av de större renoveringarna skedde på 1860-talet, då altaret flyttades till kyrkans östra sida och en ny orgel placerades på en läktare vid västsidan. Även en ny predikstol och nya bänkar införskaffades.
Delar av sitt nuvarande utseende fick kyrkan i samband med en större renovering 1900, då bl.a. tornets stenbyggnad försågs med en kopparklädd lanternin. Tidigare hade tornöverbyggnaden varit betydligt mindre och enklare. Utvändigt vitrappades väggarna och interiören fick ett  ett uppsving med bl.a. ett flertal nya fönster.
1912 utfördes nästa stora renovering då hela kyrkans inre ommålades och dekorerades. I samband med detta installerades även elektrisk belysning och en ny orgel kom på plats.  Den sista mycket omfattande renoveringen skedde i slutet på 1980-talet då kyrkan stod stängd under en period. Trots alla renoveringar och ombyggnationer så har kyrkan i det stora hela behållit sin skepnad under åren och lär förhoppningsvis göra så även under många år framöver.

Tiden före kyrkans uppförande

Carl Johans kyrka var den första riktigt permanenta i Majorna, men inte den första. Redan i början av 1700-talet hade en mindre kyrka inrättats i vid Gamla varvet. Denna var emellertid begränsad till de människor som hade sitt arbete förlagt till varvet eller amiralitetet. Övriga invånare som inte tillhörde Amiralitetsvarvsförsamlingen var hänvisade till Örgryte kyrka som var huvudkyrka för pastoratet.

Majornas förhållande till Örgryte församling var ett ständigt ämne för stridigheter. Redan under tidigt 1700-talet började invånarna bojkotta söndagens gudstjänst i allt större utsträckning och i en massprotest 1748 saknades samliga av Majornas invånare. Magnus Gisko Wallerius i Örgryte var en hårdförd prost och kyrkoherde som vid ett flertal tillfällen stämde  församlingsborna i Majorna, dryga böter och i vissa fall fängelse blev följden. Bland de stämda återfanns bl.a. självaste Fredrik Chapman, den prominente ägaren till varvet Viken.
Allt fler krav ställdes krav nu på att Majorna skulle få bli en egen församling med egen kyrka. Vägen till Örgryte ansågs för lång och 1784 togs initiativ till byggandet av en kyrka. Några stora byggplaner kom aldrig till verket då nya regler innebar att samtliga kyrkor skulle uppföras i sten vilket ansågs för dyrt. Men två år senare gav kungen tillstånd till gudstjänstfirande i en provisorisk lokal i form av en materialbod på gamla Mariebergs kyrkogård. Ett Provisorium som gällde tills dess att en ny riktig kyrka uppförts. Byggnaden som var uppförd av korsvirke kläddes med rödmålade brädor, inreddes och utvidgades med tiden. På västra gaveln restes ett litet torn. Församlingen som fick namnet Mariebergs församling längtade många gånger efter en ny kyrkobyggnad, men hade små ekonomiska förutsättningar och kyrkan kom att fungera som provisorium i 40 år. Församlingens område sträckte sig från Stigberget till Kungsladugården och omfattade år 1800 knappt 2500 invånare.

Ohållbar situation
Vid en besiktning den 3 juli 1817 dömdes både Varvskyrkan och Mariebergs kyrka mer eller mindre ut. Mariebergs kyrka var så svag i sin konstruktion att klockorna tvingats monteras ner ett par år tidigare. Taket var otätt och segeldukskonstruktioner hade satts upp för att skydda orgeln och annat känsligt från väta. Överlag ansågs kyrkans skick vara så uselt att en repareration inte ansågs lönsam.
För varvskyrkan var det om möjligt ännu sämre ställt. Hela fastigheten var svårt angripen av röta och svamp.  Såväl golv som väggar och tak hotade att störta in och de utvändiga trapporna var genomruttna och direkt farliga att använda. Behovet av en ny kyrka var alltså ganska brådskande. 

Svår eldsvåda i Majorna
Den 29 september 1820 vaknade Majornas invånare av skotten från kanonen på Stigbergstorget. En svår eldsvåda hade brutit ut. Bland fastigheterna som drabbades återfanns Mariebergs kyrka som inte gick att rädda. Ytterligare ett flertal hus brann ner till grunden och sammanlagt blev 113 personer hemlösa denna natt.  Året efter härjade förövrigt ytterligare en allvarlig brand i Majorna

Planerna på uppförandet av en ny gemensam kyrka för Majornas invånare tog nu fart. Under flera år rådde dock strid och oenighet mellan församlingsborna. Inte minst i valet av geografisk placering. De två grupperingarna från Varvsförsamlingen och Mariebergsförsamlingen enades till sist att inköpa ett stycke tomtmark på det såkallade Sågberget av Wädersågsägare William Gibson.  Och här på "Sågberget" som det kallades förr i tiden reser sig nu Carl Johans kyrka stolt. Kyrkan är öppen varje söndag och onsdag och ett besök rekommenderas varmt.

Johan Lundin | 2008-02-23